Påkostade schabloner i ”Marco Polo”
Publicerad 2014-12-12
Så bra är nya Netflix-serien
Netflix senaste är ett bombastiskt historiskt drama om den venetianske upptäcktsresanden och köpmannen Marco Polos tid vid Kublai Khans hov i 1200-talets Kina.
En ung Marco (Lorenzo Richelmy) följer med sin pappa in i hjärtat av mongolväldets Yuandynasti, där han lämnas han kvar som ”gåva” åt Kublai Khan (Benedict Wong).
Han tränas i österländska konster och stridskonster, och vinner allt mer förtroende från ”storkhanen”, som använder honom som ett par extra ögon och öron i sitt krigshärjade imperium.
”Marco Polo” har kostat – och det syns.
Det är storslaget värre.
Men dialogen har, som ofta när det gäller historiska dramer, uppenbarligen varit en utmaning. Och italienaren Richelmy spelar huvudrollen som en storögd, lite valpig och rätt ointressant betraktare, som mest känns som en västerländsk ledstång bland betydligt färgstarkare bifigurer.
Och framför allt är det ett problem att ”Marco Polo” är precis vad man väntat sig. Det är rena rama A-kursen i kinesiska schablonbilder, garnerad med brutalt våld, barbari och så mycket nakna, stönande konkubiner att gränsen mellan det sexiga och det sexistiska passeras med kilometer.
Premiär fredag på Netflix