Hennes son var nära att dö

Förlossningen blev en skräck för ensamma mamman Ulrika

Ensamma mamman Ulrika Carlssons första förlossning blev en skräckupplevelse.

Sonen Rasmus slutade andas.

– Jag tror aldrig jag har varit så rädd i hela mitt liv, säger hon.

helskärm

Det är 1995 i slutet av mars och Ulrika Carlsson, snart 21, är höggravid med sitt första barn.

Graviditeten har gått bra och barnet förväntas komma när som helst. Ett par tre dagar över tiden kommer de första värkarna och Ulrika åker in till BB på Falu lasarett.

Där råder fullständigt kaos. Alla de barn som blev till i glädjeyran under fotbolls-VM 94 är på väg ut i världen samtidigt.

Pojken var helt blå

Timmarna går. Dagarna går – men barnet vill inte komma. Efter två och ett halvt dygn av värkar och smärta för Ulrika bestämmer sig barnmorskorna för att ta ut babyn med sugklocka. Alla läkare är upptagna, barnmorskorna blir tvungna att göra det själva.

– De hängde sig över magen och de verkligen drog ut honom för att hjärtljudet gick ner, så när han kom ut andades han inte.

Barnmorskorna klipper navelsträngen och springer i väg med pojken som är alldeles blå.

Ulrika ligger kvar själv, i chock.

– Du vet, man hör inte sitt barn skrika utan de springer iväg med honom och så ligger man kvar där helt själv. Det var nog de värsta minuterna i hela, hela mitt liv.

”Det var underbart”

Efter ungefär 10 minuter av ovisshet och skräck kommer barnets far tillbaka och lugnar Ulrika – sonen mår bra.

Efter att barnmorskorna sugit pojkens luftvägar rena från allt fostervatten han fått i sig får Ulrika äntligen träffa sin förstfödde.

– Det var helt underbart, så klart. Det var världens bästa känsla, åhh, det går inte att beskriva.

Rasmus är i dag 14 år och har en lillebror, Linus 11 år. Han kom ut på 16 minuter.

– Det är verkligen ytterligheter åt båda hållen med mina barn.