Lika delar läcker och drabbande popmusik
Publicerad 2022-03-11
ALBUM Jonathan Johansson släpper in lite mer ljus och lekfullhet än senast och målar några av sina skarpaste tidsbilder.
Jonathan Johansson
Om vi får leva
S:t C/Milkshake/Sony
POP Om två år gamla ”Scirocco” var experimentell, mörk, utmanande och möjligen lite svårforcerad släpper Jonathan Johansson in betydligt mer hopp, ljus och lekfullhet på sin sjunde skiva.
Detta utan att på något sätt ge upp den ständiga ambitionen att försöka förstå den mänskliga existensen åtminstone aningen bättre.
I det avseendet är den skånske sångaren och låtskrivaren sedan länge uppe på samma nivå som Tomas Andersson Wij och Jocke Berg. Men hans klara blick och förmåga att bygga bilder och fånga smärtpunkter med referenser ur både fin- och populärkultur placerar honom samtidigt på en allt mer egen plats i svensk pop.
Ännu mer så musikaliskt. Det här är inte bara musik som säger att den har koll på både Beethoven och Cardi B, den låter det höras också.
På ”Om vi får leva” sätter resor till Amsterdam, Sicilien och USA fonden för sånger som kryssar mellan sex, sena nätter, småbarnsliv, politik och något slags andlighet.
Johansson är kul när han sjunger om familjen Ingrossos medienärvaro (”överallt, hela familjen”) och sätter igång tankar med rader om svensk utvandring och skjutningar i Malmö.
Allt vävs ihop i en luftig mix av modern sovrumssoul och tidlös västkustpop, med generösa mängder eleganta stråkar.
Det är lika läckert som det är drabbande.
BÄSTA SPÅR: ”Våroffer”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik