Herbie Hancock: Bör inte ägna mig åt det i min ålder

83-åringen har konsert i Dalhalla

83 år ung har jazzpianisten Herbie Hancock ännu inte tröttnat på att möta sin publik världen över.

Inför sin konsert på Dalhalla pratar han om livet, döden, jazzen — och om sina vanligaste sökningar på Youtube.

”Är Herbie Hancock vår störste nu levande jazzartist?”, frågade sig Washington Posts skribent efter jazzlegendarens konsert i den amerikanska huvudstaden i slutet av juni.

Själv är Herbie Hancock inte redo att dela ut titlar av liknande slag till sin egen person, men när TT får en pratstund med honom mellan två stopp på hans pågående Europaturné medger han att han då och då tittar på sina gamla konsertklipp på Youtube.

– Jag har ju jobbat med otroliga musiker, som Tony Williams, Ron Carter, Wayne Shorter. Och jag får ett leende på läpparna när jag ser vad vi åstadkom för 40, 50 år sedan. Det får mig att minnas hur jag kände då. Det är upplevelser som jag verkligen håller kära.

helskärm

”Ett enormt hjärta”

Just Wayne Shorter är ett namn som dyker upp vid flera tillfällen under samtalet, för jazzvärlden blev ett stort namn fattigare när tenorsaxofonisten gick bort tidigare i år.

2017 års Polarpristagare var inte bara en av Herbie Hancocks närmaste medmusiker, han var också en av Hancocks bästa vänner. Och utöver musiken och vänskapen delade de även sin buddhistiska livsåskådning. På sin dödsbädd ska Shorter ha yttrat orden ”Det är dags att fortsätta uppdraget i en ny kropp”.

Herbie Hancock säger att han hela tiden känner sin väns närvaro.

– Jag lärde mig så oerhört mycket av Wayne. Han hade ett enormt hjärta, men han uttalade sig ofta väldigt kryptiskt. Det brukade vara så att det kunde dröja månader innan jag äntligen förstod någonting han sagt. Och det händer fortfarande, ofta.

helskärm

Ett vågat hopp

Även Herbie Hancocks och Wayne Shorters tidigare bandledare, trumpetaren Miles Davis, har uttalat sig i glimrande ordalag om Shorters intuitiva spel och briljanta kompositionsförmåga. När Hancock och hans orkester nu möter publiken är också Shorter-kompositionen ”Footprints” en av hörnstenarna i en setlista som annars främst öser ur pianistens elektrifierade 70-talsalbum.

Men det är inte bara musiken som är elektriskt laddad. För den 83-årige Hancock visar inga ålderstecken när han möter publiken.

– Ingen spelning är den andra lik, för vår publik är en så viktig del av hur vi improviserar. Det är någonting jag är noga med att understryka, att vi verkligen påverkar varandra, säger han.

– Sättet vi avslutar spelningen på brukar också göra folk galna. Då går jag fram till scenkanten, med min keytar i händerna, och hoppar upp i luften med böjda knän. Det är någonting jag kanske inte borde ägna mig åt i min ålder, men jag gör det ändå.

TT: Behöver du stretcha mycket inför spelningen för att klara det?

– Nej, nej, nej. Ha ha. Jag promenerar lite under dagen, det brukar räcka.

”Skrämmer mig inte”

På tal om Youtube finns det en sökning framför andra som fångar den dokumenterat tekniktokige Hancocks intresse just nu, nämligen ”AI”.

Han kan mycket väl tänka sig att spela jämte en algoritm i sitt band en vacker dag.

– Tanken på AI skrämmer mig inte ett dugg, tvärtom. Jag har alltid älskat teknologi, och jag tycker att man kan se på AI som mänsklighetens bebis. Vi skapade den, och precis som med ett barn måste vi lära den om etik och människans själ, för en vacker dag kanske AI kan hjälpa oss att bli bättre versioner av oss själva.