Jaggers slit lönar sig inte

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-08-04

Försöker desperat skaka liv i sitt band

GÖTEBORG

Nej, tyvärr.

Det slår inga gnistor om Stones i kväll heller.

När de sista fyrverkerierna dundrat färdigt kommer en konstig känsla krypande.

Den är tom och lite sorglig.

Men först och främst:

Mick Jagger.

Jag vet inte var jag ska börja.

Världens piggaste 64-åring visar upp en förbluffande energi och imponerande inställning.

Att han fortfarande kan kännas hungrig är ett litet mirakel.

Försöker maskera

Jagger sliter arslet av sig, från inledande ”Start me up” till avslutande ”Brown sugar”.

Det känns nästan som att han försöker maskera bandets formsvacka, att han vill kompensera och väga upp de andra medlemmarnas svaga motivation och brist på skärpa.

Ibland ser han nästan desperat ut. Han har trots allt ett omöjligt jobb.

För faktum kvarstår:

Det här är verkligen inte den starkaste turnén som Rolling Stones gjort. Jämfört med vad gruppen presterade i Stockholm för fyra år sen – framför allt den sagolika finalen på Cirkus – är helheten snarare sensationellt blek.

Höjdpunkterna och wow-upplevelserna har sällan varit lika få.

Det är egentligen bara ”Midnight rambler” som förtjänar stående applåder och busvisslingar.

Hittar tillbaka

Där hittar Stones tillbaka till sitt unika och mest ondskefulla sväng. Riffen från Ron Woods och Keith Richards gitarrer klibbar fast i varandra och börjar tugga fradga, Charlie Watts trummor påminner om åska och Jaggers munspel är helt magnifikt.

Men lite senare beter sig samma kvartett sig som amatörer. Mot slutet av ”Honky tonk women” verkar ingen av dem lyssna på varandra längre. De trasslar till låten och tappar bort sig totalt.

Och i övrigt?...?tja.

Det var minst sagt bättre förr.

Förvirrad

Keith Richards är kanske inte lika vilse i pannkakan som i Helsingfors, men han verkar fortfarande vara lite förvirrad.

Han spelar lite på måfå och har inte en lika central roll på scen längre.

Keith brukade vara gruppens motor. Men i kväll är han bara en trasig och gammal rockmaskot.

The Rolling Stones

Låt för låt

Tidigare:

Läs mer:

Markus Larsson

ANNONS