Poänglöst George!

Allt detta arbete - och bara en enda bra singel på "Patience"

Det vilar något sorgligt över "Patience". Det är den första skivan med eget nyskrivet material som Georgios Kyriacos Panayioutou släppt på åtta år. Det är en produkt av en fem år lång och svår skrivkramp. Det är 14 spår som George har skrivit, producerat och arrangerat alldeles själv. Han har till och med släpat in och använt John Lennons gamla piano i studion.

Ändå är plattan bara ett alternativ för den som är utrustad med stort" tålamod.

Pianoballaderna tar med den intresserade till en plats där absolut inget händer. Poplåtarna saknar refränger. Discospåren saknar melodier. Texterna saknar poänger, mål och mening. George Michael slår i det senare fallet ett slags bottenrekord när han innerligt och på fullaste allvar sjunger om sin fina pojkvän - tydligen en kåt cowboy från Texas som presenterar sig så här: "Baby I"m American, dry your eyes again, because I"m here to save your life".

Samlingen "Ladies & gentlemen: The best of George Michael" är fortfarande den mest sönderspelade av brittens samtliga album i mitt hem. I min värld har George alltid varit en artist som skriver bättre låtar än skivor.

Av samma anledning har jag haft starka sympatier med och för hans vältrimmade kreditkortspop. Till skillnad från sina allt tröttare kollegor från 80-talet - ikonerna Michael Jackson, Prince och Madonna - har George Michael aldrig riktigt lyckats dölja sin ursprungliga fascination för diskotekets bästa refränger.

Hur gammal, allvarlig och vuxet ballad fixerad han än råkat vara genom åren har han alltid återvänt till grundformeln som en gång i tiden fick honom att starta Wham! med Andrew Ridgeley: kärleken till popmelodier och soul och tillfälliga förbindelser.

Den känslan och förmågan och viljan märks inte på "Patience". Allt arbete och all kramp har bara resulterat i en bra singel. En singel vars titel, så här med facit i hand, känns sorglig och ironisk: "Amazing".

George Michael

Patience

Lyssna på George Michael

Markus Larsson