Tenacious D kommer undan med mycket
Publicerad 2024-04-30
KONSERT Tenacious D är ett lika underligt som underhållande fenomen.
Med avväpnande humor och attityd kommer den amerikanska duon undan med rätt mycket.
Tenacious D
Plats: Hovet, Stockholm. Publik: Utsålt, runt 8 000 personer. Längd: 85 minuter. Bäst: Publiken, vars entusiasm stundtals bär showen. Sämst: Honkytonk-rökaren ”Video games” blir ett skavsår i sammanhanget. Led Zeppelin-covern ”Good times bad times” låter inte heller särskilt övertygande.
Det är lätt att avfärda Tenacious D som ett plojband utan substans och relevans.
Men då förbiser man den amerikanska humorrockduons monumentala genomslagskraft runt millennieskiftet.
För många blev Tenacious D:s självbetitlade debutalbum från 2001 ett revolutionerande möte mellan humor och hårdrock. Med musikalfilmen ”Tenacious D in the pick of destiny”, bandets fiktiva skapelseberättelse, cementerade Jack Black och Kyle Gass sin kultstatus. Filmen, som förvisso floppade på biograferna, innehöll dessutom en rad odödliga sångnummer med Meatloaf, Ronnie James Dio och Dave Grohl som jag återkommer till med jämna mellanrum.
Trots få skivsläpp och långa perioder av radiotystnad – Jack Black är trots allt en mycket upptagen man i Hollywood – har duons stjärnstatus uppenbarligen inte falnat.
Att biljetterna till kvällens konsert på Hovet snabbt sålde slut är väl ett kvitto så gott som något.
Liksom den högljudda entusiasm som omedelbart möter duon och kompbandet under inledande ”Kickapoo” och håller sig intakt tills dess att finalnumret ”Fuck her gently” klingar av.
Under låtar som “Beelzeboss (the final showdown)” och ”Wonderboy” dränker tusentals fans sången. Och när en uppblåsbar Satan tittar fram bakom trumsetet under “Tribute” exploderar publikhavet i euforiska glädjevrål som torde få Bajens hejarklack att skämmas.
Jack Black, klädd i t-shirt och shorts som slukas av eldsflammor, lockar också fram det ena kollektiva skrattet efter det andra.
Många gånger känns det som att kastas in i ett parallellt universum där ”Allsång på Skansen” har integrerats med ”Wayne’s world”.
Publikens uppskattning behövs när showen är lika splittrad som bandets material.
Den blandade påsen av influenser och teman bäddar inte riktigt för sömlösa övergångar. Honkytonk-rökaren “Video games” är ett kliande skavsår mellan ”Tribute” och hårdrockshyllningen “The metal”. Det borde dessutom vara olagligt att placera en Led Zeppelin-cover i samma setlist som en låt med titeln “The spicy meatball song”.
Krystad komik väntar också runt en del hörn.
Som när duon låtsas ryka ihop efter “Roadie” och Gass meddelar att han slutar i bandet och stormar ut från scenen, varefter Black brister ut i trånande ”Dude (I totally miss you)”.
Men med en avväpnande attityd och stora doser 00-talsnostalgi kommer Tenacious D i slutändan undan med det mesta.
Till och med en duell med leksakssaxofoner.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik