Vägrar vila på gamla meriterna

Mattias Kling

In Flames värmer hjärtan – och levererar livetungt

helskärm

Då är då. Här är ett band som lever i det som är nu.

Det som är mer eftertänksamt, moget och genre­sprängande.

Precis det som In Flames årsmodell 2014 är.

Det hade ju varit så lätt att vältra sig i det inövade och de låtar som redan har nästlat in sig i publikens dna.

Att blidka de mest konservativa med nittio­talistisk melodidöds à la västkust och tryggt ­luta sig tillbaka mot den gnistrande repertoar som under tidigt 2000-tal tog gruppen till de stora scenerna.

Ständig framåtrörelse

Men sådant faller uppen­barligen inte In Flames in. I stället för att skruva av topplocket på ”Reroute to remain”- och ”Clayman”-kärran väljer ­kvintetten på Sverigepremiären – hemstaden Göteborg väntar i morgon – att fästa större vikt vid sin i dag-jag. Tar samtiden som ett villkor i stället för att peta in några få nya låtar för att hålla fräschören uppe och presenterar stolt och omfattande en grupp i beständig framåtrörelse.

Det faktum att elva av kvällens tjugo stycken är hämtade från ”Sounds of a playground ­fading” eller årsgiven ”Siren charms” säger sitt.

Valet att exkludera exempelvis ”My sweet shadow”, ”System” eller ”Pinball map” förklarar resten.

Någon tycker säkert att det är nonchalant och självcentrerat, själv njuter jag av viljan att inte fastna i det imperfekta. Häpnar över en ljusrigg som kråmar sig likt maskiner i en ”Matrix”-film, tar villigt emot livetunga versioner av såväl ”Through oblivion” som ”Ropes” och Emilia Feldt-gästade ”When the world explodes”. Saknar måhända ”Episode 666” och ”Crawl through knives”, mest för sakens skull, men låter hellre ”With eyes wide open” värma hjärtat.

Svamligt snack

Felfritt är det emellertid inte. Verssammanblandningen i ”Trigger” är väldigt oklädsam, mellansnacket är förvisso spontant och uppriktigt men också aningen svamligt samtidigt som det känns som att gruppen faktiskt kan ännu bättre.

Här och nu gör det dock inte så mycket. Och i morgon är det nya ­triumfer som gäller.

Hela låtlistan

In plain view

Everything’s gone

Fear is the weakness

Trigger

Resin

Where the dead ships dwell

With eyes wide open

Paralyzed

Through oblivion

Ropes

Delight and angers

Cloud connected

Only for the weak

The chosen pessimist

The quiet place

When the world explodes

Rusted nail

The mirror’s truth

Deliver us

Take this life

In Flames

Hovet, Stockholm. Längd: Cirka 95 minuter. Publik: 6 092. Bäst: ”The chosen pessimist”. Sämst: Dessvärre tycks många ta just detta sävligt uppriktiga alternativmetalstycke som en förevändning att för en stund lämna lokalen.