En mäktig comeback

Bjurman är lyrisk över Courtney Loves nya, brännheta soloplatta

Hör på det här då:

Courtney Love har gjort ett brännhett, happening och till största delen helt lysande album.

Nu.

I år.

Det är som om Oasis skulle släppa en ny ”Morning glory” i morgon.

Eller, för att korrigera perspektiven en smula (och det då på flera plan):

Som om Elastica plötsligt skulle leva upp till debuten från 1995 igen.

Väldigt oväntat.

För att inte säga ologiskt.

Jag tänker då inte i första hand på att Courtney privat verkar befinna sig mitt i ett kapitalt sammanbrott.

Fler har åstadkommit stora saker när de mått som allra sämst.

Det verkligt märkliga är att hennes värld ju egentligen inte existerar längre.

Den rörelse hon tillhörde har splittrats, den scen hon stod på har rivits och den artistgeneration hon på sätt och vis ledde har sagt sitt.

Nu är det andra som står längst fram.

Man kan göra bra musik i alla fall. Men graden av angelägenhet brukar avta.

Likafullt känns ”America’s sweetheart” nästan lika vital och intensiv och uppfordrande och här och nu som ”Live through this” – mästerverket Courtney och hennes Hole släppte för tio år sedan.

Det är visserligen bara i inledande singelspåret ”Mono” hon låter som en stilren riot grrrl igen.

I resterande elva spår – de flesta alldeles utsökta sånger och allesamman komponerade av Love och diverse samarbetspartners, bland dem popdrottningen Linda Perry och, något frapperande, Elton Johns sidekick Bernie Taupin – krockar dåtidens punkestetik med den blankpolerade pop-dialekten från andra Hole-plattan, ”Celebrity skin”.

Men energin är faktiskt densamma som i mitten av 90-talet.

Temperamentet.

Andan.

Det kanske bara är så att den här arma narcissisten – som givetvis fyllt texthäftet med drastiska, inte sällan svårt sarkastiska kommentarer om sig själv och välbekanta människor i omvärlden, men ögonblicksvis också blottar en skakande smärta – inte kan tänka sig en roll i bakgrunden och därför helt enkelt vägrar ge sig förrän musiken verkligen tränger sig på.

Och by all means, Courtney, ge järnet.

I en värld som blivit så patetiskt fäst vid rättrådiga safeplayers behövs det någon som oroar och stör och upprör.

En stor solodebut – och en mäktig comeback.

Courtney Love

Lyssna på Courtney Love

Per Bjurman