Därför blir musikalen ”Änglagård” en succé

Jan-Olov Andersson: Men skaparna har gjort ett misstag

En av svensk films största klassiker, ”Änglagård”, blir musikal.

Allt annat än en konstnärlig och publik framgång skulle förvåna.

Efter att Aftonbladet för några dagar sedan avslöjade att Colin Nutleys drygt 30 år gamla filmklassiker ”Änglagård” ska bli musikal i höst, har många frågat mig:

Tror du det blir bra?

Tommy Körberg, Tuva B Larsen, Helen Sjöholm och Lindy Larsson.

Facit får vi efter premiärkvällen fredag 10 september. Men här är några skäl till varför jag tror det kan bli en lika bra musikal som Oscarsteaterns förra storsatsning ”Så som i himmelen”:

Samma kompositör, Fredrik Kempe. Det smakprov som det bjuds på i en trailer, en smäktande duett med Tommy Körberg och Helen Sjöholm, håller toppklass.

En suverän ensemble med Tuva B Larsen och Lindy Larsson i spetsen, i Helena Bergströms och Rikard Wolffs paradroller.

En förlaga som har en historia som berör de flesta. Såg om filmen i höstas och upplevde den som ännu bättre 30 år senare.

Jan Mybrand med bland andra Ing-Marie Carlsson och Jakob Eklund under inspelningen av ”Änglagård 3”.

Enda misstaget upphovsmännen gjort i förväg, är att stryka Jan Mybrands rollfigur Per-Ove.

Inledningsvis skrattade man kanske åt honom, men ju längre filmen pågick, ju mer sympati kände man för honom. Hade skapat både humor och starka känslor i en musikal.

Apropå starka känslor; i oktober har en opera baserad på Lars von Trier-filmen ”Melancholia” (2011) premiär i Stockholm. Den danske regissörens ofta svulstiga filmer är som skräddarsydda för operagenren.

Aftonbladet är inte på plats på årets filmfestival i Berlin. Programmet kändes ”på papperet” inte så spännande. Dock märkligt att Sveriges bidrag – Milad Alamis ”Motståndaren” – inte platsade i tävlingen. Handlar om en iransk brottare (Payman Maadi) som tvingas fly med sin familj till ett kyligt Norrland. En stark film som säger rätt mycket om både manlig identitet och svensk flyktingpolitik.

Bioaktuella ”No bears” är ännu en engagerande film som iranske Jafar Panahi gjort i smyg, han har ju yrkesförbud i hemlandet. Man kan inte låta bli att tänka: Hur bra filmer skulle han inte kunna göra om han fick arbeta i frihet, utan risk för att fängslas?


3 favoriter