Drakar, glitter, blommor och en dödlig våldtäkt
’Blaze’ slirar över i övertydlighet – men bländar ändå
Publicerad 2023-04-27
Blaze
Regi Del Kathryn Barton, med Julia Savage, Simon Baker, Yael Stone, Josh Lawson.
FILMRECENSION. Det är den sortens film som väldigt gärna vill att du kallar den ”viktig”.
Särskilt djupsinnig är den inte. Men stilen är bländande och personlig nog att ta hem det.
DRAMAFANTASI. Det börjar på ett så fasansfullt sätt som möjligt, med en upplevelse som man vill förskona alla barn från.
12-åriga Blaze (Julia Savage) råkar bevittna ett möte mellan en man och en kvinna som slutar med en våldtäkt där offret dör. Mannen går därifrån och kvar finns bara ett barn som enda vittne, en flicka som blir djupt traumatiserad.
Blaze har en stark fantasivärld att fly in i, vilket både är en räddning och en förbannelse, eftersom hon blir allt mer innesluten. Det oroar hennes pappa (Simon Baker) och omvärlden är ingen större hjälp. Våldtäktsmannen och mördaren (Josh Lawson) hamnar snart inför rätta och Blaze måste vittna mot honom.
Försvarsadvokatens ifrågasättande av henne och vittnesmålet, ja hela rättssystemets hantering av fallet, skapar en enorm vrede och hjälplöshet hos flickan.
I en minnesvärd scen när Blaze sitter i vittnesbåset öppnar hon munnen och en liten drake tittar fram som förgör våldtäktsmannen med en välriktad eldstråle. Filmen är full av fantasiscener och symbolik.
Färgstark design
Dess visuella stil är en av styrkorna, inte minst i hur den kopplas samman till den debuterande regissören Del Kathryn Bartons ”dagjobb”, som uppmärksammad konstnär.
Filmens färgstarka design, som inkluderar blommor, glittrande drakar och animerade dockor, är del av Bartons konst och förstärker det personliga handlaget som genomsyrar allt.
Det är lätt att tolka Blaze som en version av Barton själv. Regissören, som hade en udda uppväxt i Blue Mountains utanför Sydney, var själv med om en liknande händelse som barn och hon uppmuntrades av sin mamma att bearbeta erfarenheten genom konst. Kreativitet som terapi.
Inte överraskande är hon också djupt engagerad i kvinnors rätt att inte bli mördade av sina män, något som fortsätter ske vecka efter vecka utan att samhället klarar av att få ett slut på det. Det gäller i Sverige så väl som i Bartons hemland Australien.
Vill uppmana till handling
Det är tydligt att den heliga vreden inför detta faktum är något som regissören vill att vi ska omfamna. Och hon vill uppmana till handling. Det kan vara bra och effektfullt att vara övertydlig ibland i politiken och kanske andra områden. Men på film kan det bli en förutsägbar predikan.
Effekten kan bli att vi i publiken känner att filmen är ”duktig” och säger rätt saker, men glömmer att skapa gripande dramatik av det. ”Blaze” brottas med det problemet ibland.
Men samtidigt. Unga Savage är väldigt bra som flickan och det är svårt att inte dras med i styrkan av hennes kamp. Och det är precis den effekten som regissören vill uppnå.
Filmen har biopremiär i morgon, 28 april.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.