Självsäkert äventyr – med bra schvung
Nya ”De tre musketörerna” saknar ändå det lilla extra
Publicerad 2023-04-27
De tre musketörerna – D’Artagnan
Regi Martin Bourboulon, med François Civil, Vincent Cassel, Romain Duris, Eva Green, Vicky Krieps.
FILMRECENSION. Behöver världen ännu en filmatisering av ”De tre musketörerna”?
Ja, varför inte? Men det här praktverket saknar ändå det lilla extra.
ÄVENTYR. Alexandre Dumas klassiska äventyrsroman från 1844 har filmats många gånger förut, men inte så ofta i Frankrike. Det har gått sex decennier sedan sist.
När det här projektet drog igång var tanken att det skulle utmana amerikanska genrefilmer. Och nog är tilltalet självsäkert och publikfriande, med en attraktiv rollista och bra schvung i stridsscenerna.
Berättelsen är uppdelad i två filmer; uppföljaren har biopremiär senare i år. I den första delen följer vi den unge och kaxige D’Artagnan (François Civil) som i början av 1600-talet beger sig till Paris för att försöka bli en av musketörerna, soldater som är trogna kung Ludvig XIII.
Det börjar bångstyrigt, med att den arrogante ynglingen utmanar tre främlingar på duell, utan att veta att de känner varandra och dessutom är några av kungens främsta musketörer. Efter en vild strid med kardinal Richelieus män glöms duellerna bort och D’Artagnan blir kamrat med Athos (Vincent Cassel), Porthos (Pio Marmaïs) och Aramis (Romain Duris).
Leder en sammansvärjning
Snart blir de indragna i hovintrigerna omkring kungen, där drottning Anne (Vicky Krieps) har en affär med en engelsk lord och Richelieu leder en sammansvärjning tillsammans med en femme fatale, den oemotståndliga och farliga Milady (Eva Green).
Green, som var perfekt Bondbrud i ”Casino Royale” (2006), är förstås helgjuten i sin klassiska roll och bär dessutom uppseendeväckande kostymer. Överlag är det en mycket tjusig och välgjord film, med ståtliga slottsmiljöer. Cassel står ut bland musketörerna som den åldrande Athos, och Porthos, känd som livsnjutaren i gänget i Dumas bok, är bisexuell.
François Civil gör inget större intryck som D’Artagnan, men han dras med en roll som alltid har varit lite blek – den osnutne, modige ynglingen utan större personlighet.
Mycket är sig likt, på gott och ont. Vi känner igen oss i Dumas gamla goda äventyr, bekant från boken man läste som barn och filmerna man såg. Men det finns två nackdelar.
Ingen egen ingång
Berättelsen förlorar i tempo en smula efter en timme. Det är också så att de flesta filmatiseringar vi påminns om under filmens gång hade en speciell tanke, oavsett om de blev lyckade eller inte.
Filmen från 1948 var ett klassiskt, färggrant MGM-äventyr. Richard Lesters två filmer på 70-talet hade mycket humor. Och den som kom 1993 var tydligt inriktad på en ung publik, med Charlie Sheen och Kiefer Sutherland som musketörer.
Någon sådan egen ingång till en historia som har berättats många gånger har inte riktigt den här filmen, hur stilig den än är.
Men det blir spännande att se om uppföljaren, som får titeln ”De tre musketörerna – Milady”, har en vassare klinga i värjan.
Filmen har biopremiär i morgon, 28 april.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.