Helena Bergström: Nu ska jag fucking gasa
Skådespelaren om sina 40 år i yrket, varför hon valde bort Hollywood och framtiden
Publicerad 2024-02-20
Häromveckan fyllde Helena Bergström 60 år.
Under knappt 40 år av dem har hon varit en av landets ledande skådespelerskor.
Aftonbladets Jan-Olov Andersson har följt henne från starten. Tillsammans gör de en tillbakablick och nedslag i saker hon har gjort på scenen, i tv och i filmer. Även sådant som kanske inte just då var så roligt.
Dramaten 1987. Pjäserna ”En liten ö i havet”, ”Hurly burly”, ”VD”
– Det var min praktik när jag fortfarande gick på scenskolan. En dag när jag kom hem sa min dåvarande pojkvän: Hasse Alfredson har ringt och sökt dig. Sedan satt vi och stirrade på telefonen. Det var ju som om Gud skulle ringa. Så gjorde han det, sa att han hade hört gott om mig och frågade om jag kunde sjunga.
– Dagen efter kom jag till Dramaten. Där var Hasse, Lena Nyman och en hel jazzorkester. Ska jag stå och sjunga inför alla de här människorna? Men efter bara några strofer sa han: Du har fått rollen.
Ingmar Bergman fick tuppjuck
– Sedan satte Tomas Pontén upp ”Hurly burly”. Det var en inte särskilt rumsren pjäs. Jag spelade en 15-årig tjej som de där balla manusförfattarna i Hollywood hade plockat upp och använde som någon slags docka de kastade runt. En fruktansvärd pjäs, egentligen.
– Något ljushuvud kom på att de skulle göra reklam för den genom att köra upp en kraschad amerikanare på Dramaten-trappan med orden Hurly burly på. Det reagerar ju folk på. Inte minst Ingmar Bergman. Han fick tuppjuck och rusade upp till vd:n Lars Löfgren, skrek och hade sig och drog i brandlarmet. Det blev utryckning, det fick han betala själv har jag förstått. Men Bergman bestämde allt på Dramaten så en timme senare var bilen borta.
– Sedan var jag med i ”VD” med Ernst-Hugo Järegård. Både på Dramaten och i tv. Ernst-Hugo har betytt otroligt mycket för mig. För hela mitt yrkesliv. Han var fantastisk med mig när vi spelade. Tog sig an mig på ett mentorsvis.
Filmen ”Kvinnorna på taket”, 1989
– Jag har ju varit på Cannesfestivalen och Oscarsgalan senare, men är det något jag ångrar är det att jag som ung och ny då inte åkte till Cannes när jag var med i en film som tävlade där. I tidningarna kunde jag följa vad Amanda Ooms hade för sig. Samtidigt repeterade jag en ångestfylld pjäs med Thorsten Flinck i en källare. Och den uppsättningen blev sedan inte ens särskilt bra.
Guldbaggegalan 1995
Tv-tittarna röstade fram henne till Århundradets bästa skådespelerska (före Ingrid Bergman och Greta Garbo).
– Fortfarande när jag hör signaturen till Guldbaggen, kan jag få tokångest, ungefär som när man blev retad i skolan. Jag var höggravid med Molly och hade tackat nej till galan. När de sa att det stod mellan Garbo, Bergman och mig sa de att jag måste komma. De andra kunde ju inte det. Samtidigt ringer min syster och säger att glasbruket de hade höll på att göra priset. Hon tyckte förstås det var kul att jag var en av de nominerade. Så jag tänkte att jag kan väl sitta där i salongen och vinka till alla som ändå röstat på mig. På plats, letade jag efter Isabella Rossellini. Tänkte att hon är väl där och tar emot priset för sin mamma.
Hörde folks hånskratt
– Sedan hörde jag mitt namn, folks hånskratt och någon som satt framför mig gjorde ett gutturalt avgrundsskrik, som från underjorden. Och så fick jag gå upp till Nils-Petter Sundgren och ta emot priset. Den där människan som hade sågat sönder de flesta av våra filmer.
– Men alltså, det var ju fantastiskt att jag var så uppskattad av publiken. Och att så här i efterhand kunna säga att jag blev århundradets bästa skådespelerska (skratt).
Filmen ”Under solen”, 1998
– Den blev ju sågad på hemmaplan, men sågs av 800-900 000 på bio och så blev den Oscarsnominerad. Colin (Nutley) och jag träffade producentparet Kennedy/Marshall och vi visste inte att det var Steven Spielbergs förra producenter som nu ville göra en USA-version av filmen. Jag undrade varför de ville ha mig i rollen. Då sa de att i USA älskar vi att ”introduce people”. Sedan var det Liam Neeson, men han ville hellre göra en skjutfilm, spela en ”bad guy”. Sedan Bruce Willis. Och till sist James Gandolfini, från ”Sopranos”. Men då sa jag att det här är en så personlig film för oss, som vi har gjort med Rolf (Lassgård) och Johan (Widerberg). Det här känns konstigt. Så vi hoppade av. Hjärtat gick före karriären. Jag har inte ångrat mig, även om det säkert hade kunnat bli en fin film.
Madonna ville göra rollen
– Sedan ville Madonna göra rollen som ”den där lilla blonda tjejen” hade gjort i ”Änglagård”. De köpte rättigheter, skrev manus, men det var en tid… innan de hade gjort ”Philadelphia” och ”Brokeback mountain”, så de ville sudda ut att Rikard Wolffs rollfigur var gay. De tyckte hon kunde vara ihop med prästen. Till slut gick de ifrån allt som var grunden till vår historia, då sa vi till slut nej.
– Nu får Tommy Körberg och Helen Sjöholm ursäkta, men ännu ett skäl till att den här ”Änglagårds”-musikalen går så bra, tror jag är för att folk längtar efter värmen som historien har.
Utebliven Hollywood-karriär
– Ja, jag har haft chanser. Varför tog jag dem inte? Hade jag varit lyckligare då?
– Jag blev headhuntad av William Morris Agency (stor agentfirma i Hollywood) och åkte över och träffade advokater och casting-människor. En satt och tuggade Kleenex och jag vågade ju inte fråga varför han svalde pappersbitar. Andra diskuterade om det var charmigt eller inte med mina utstående tänder. Det var prat om att jag skulle spela någon österrikisk grevinna. När jag tände en cigarett började alla hosta. Jag kände att det här var inte en värld för mig.
Ibland har jag känt att jag kanske borde ha öppnat upp mig mer för det
– Jag fick en engelsk agent och en roll i filmen ”Still crazy”. Den innebar ju främst ett lyft i karriären för Bill Nighy. Ibland har jag känt att jag kanske borde ha öppnat upp mig mer för det, men vet inte när jag skulle haft tid med det. Jag är ju så familjekär med barnen och allting.
Melodifestivalen 2012
– Det var så jag lärde känna Edward af Sillén som jag sedan gjorde ”VD” med på teatern och filmen ”En underbar jävla jul”. Det här med programlederi… det var väl inte riktigt min grej. Men sketcherna vi gjorde… det var fantastiska maskörer som gjorde om mig och satte mig i en fat suit. De sketcherna är jag fortfarande galet stolt över.
Framtiden
– Jag känner mig mer benägen att vara framför kameran än någonsin. Att stå för den ålder jag är och jag har faktiskt redskapen att göra något av det. Nu ska jag fucking gasa!
Helena Bergström har regisserat Hampus Nessvold i ”Sakarias spyor”, som nyligen hade premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
Hon var nyligen i Chile och spelade in scener för en stor SVT-serie, än så länge hemlig.
Senare i vår kommer tredje säsongen av ”Bäckström” i TV4, med henne och Kjell Bergqvist, i titelrollen.
Bland framtidsplanerna finns en uppföljare till ”Black Jack”, åter förstås regisserad av Colin Nutley, och en film baserad på Maria Wensunds succéroman ”Tillbaka till Hemsjö”. Den ska Helena både regissera och spela en av huvudrollerna i.
