Idde Schultz fyller 60 år: ”Känns mäktigt”
Lever med sjukdomen: ”Det har varit tufft”
Publicerad 2023-09-01
Hon hade en stor hit med ikoniska ”Fiskarna i haven” på 1990-talet.
Men för tolv år sedan drabbades Idde Schultz, som fyller 60 år i dag, av Ménières sjukdom och tvingades sedan lägga ner karriären.
– Jag kan inte ens uppfatta musik längre.
Tidigare artisten och musikern Idde Schultz blev ett namn på allas läppar 1995 när hon fick en stor hit med ”Fiskarna i haven”. Den ikoniska låten blev Årets svenska låt på Rockbjörnen samma år och nominerades även till en Grammis.
Idde Schultz jobbar numera som specialpedagog och bibliotekarie och i dag fyller hon 60 år. Men någon noja är det inte tal om, istället omfamnar hon den jämna födelsedagen med glädje.
– Det känns mäktigt, det är inte alla som får fylla 60 år. Man kan inte ta något för givet och jag känner en stor ödmjukhet och tacksamhet för att jag lever och får finnas. Livet är skört, säger hon eftertänksamt och syftar på de prövningar hon utsatts för de senaste åren.
Sjukdomsbeskedet – tvingades sluta
Det var hösten 2011 som Idde Schultz skjutsade hem en kollega och plötsligt drabbades en massiv yrselattack.
– Allt snurrade och jag förstod inte vad som hände, men jag trodde det berodde på att jag var utarbetad. Men jag lyckades ändå ta mig hem. Två veckor senare hände det igen och då sökte jag hjälp.
Idde Schultz diagnostiserades sedan med Ménières sjukdom som är en kronisk hörsel- och balanssjukdom. Då hade hon jobbat som musiklärare på Fryshusets gymnasium i Stockholm sedan 2003.
– Från början hade jag bara sjukdomen på ena örat och kämpade på några år, men 2016 fick jag det även på andra örat. Då besannades mina värsta farhågor. Två år senare fick jag sluta med musik helt och hållet. Det var i samband med det som jag utbildade mig till specialpedagog och började jobba som bibliotekarie.
Hur är statusen i dag?
– Jag kan inte ens uppfatta musik längre. Förutom att jag numera har halv hörsel på båda öronen har jag även massa frekvensbortfall. Jag får inte ihop en ljudbild och det låter mest illa. Det har varit tufft och det var en jäkligt svår process att ta sig igenom. Musiken var ju min stora passion i livet. Jag hamnade i en kris och gick igenom alla faser av sorgebearbetning. Dessutom hade jag precis skrivit klart en sista soloplatta som jag aldrig kunde spela in. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Drabbades av bröstcancer
Numera har Idde Schultz hörapparat på båda öronen, ett hjälpmedel hon inte ville kännas vid till en början.
– Det kändes som ett sådant nederlag. För en musiker är hörseln det viktigaste verktyget man har. Men nu har jag svårt att förstå att jag tyckte det var så pinsamt. Jag skulle inte klara mig utan hörapparaterna i dag, så nu är jag bara tacksam över att ha dem.
Några år efter att Idde Schultz diagnostiserades med Ménières sjukdom drabbades hon av bröstcancer som lyckligtvis upptäcktes i ett mycket tidigt skede tack vare en mammografiundersökning.
– Det blev operation, strålning och efterbehandling. Men jag slapp cellgifter och kunde därför fortsätta jobba. När jag fick beskedet drabbades jag av världens dödsångest. Men det upptäcktes ju så tidigt och cancern hade inte heller spridit sig.
Det finns inte ett uns av bitterhet när Idde Schultz berättar sin historia. Hon har också sin filosofi klar för födelsedagsfirandet, som hon är så tacksam över att kunna ha.
– Jag firar 60 hela det här året. På själva födelsedagen ska jag käka middag med mina döttrar, min svärson och exman, men det är många jag vill fira med. Däremot är det svårt för mig att föra samtal i en lokal med mycket folk så jag samlar i stället alla i mindre grupper.
Du var strax över 30 år när ”Fiskarna i haven” kom, hur minns du den tiden?
– Det var superkul ,men också oväntat. När vi spelade in demon hemma hos Staffan Hellstrand som skrev den, kände vi att den hade en speciell stämning. Men det var omöjligt att förutse att den skulle få ett sådant genomslag. Det var en väldigt hektisk period och det var många som slet och drog i mig.
– Men det är jätteroligt att den fortfarande spelas och att så många minns den. Nu jobbar jag ju på en skola och får ibland höra av eleverna att deras föräldrar lyssnar på låten.
