Vass musikal om trötta sossar efter valförlust
Lite väl hetsig ibland – men träffande om ett parti i kris
Uppdaterad 2023-03-20 | Publicerad 2023-03-18
Socialdemokraterna – the musical
Musikal på Stadsteatern, Stockholm. Regi Markus Virta, text Klas Abrahamsson, musik Åsmund Flaten, med Frida Hallgren, Elisabeth Carlsson, Lars Göran Persson, James Lund, Kajsa Reingardt.
SCENRECENSION. Hur analyserar man som parti ett förlorat riksdagsval på bästa sätt?
Varför inte ta på sig dansskorna och gurgla fram sångrösten?
MUSIKAL. Premiär för ”Socialdemokraterna – the musical” på Stadsteatern i Stockholm. Parkerade på rad sju denna fredagsafton fanns partieliten i form av ordförande Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin. Kanske fanns där något att lära av en musikal om Rörelsen?
Jag hörde en röst bakom mig skämtsamt konstatera att om musikalen ”inte är bra kan vi skylla på Arbeiderpartiet”.
Det var ju där det började. Dramatikern Klas Abrahamsson fick i uppdrag av en norsk teater att skriva ”Arbeiderpartiet – the musical”, en rannsakning av partiet framförd likt ”Les miserables” och ”Jesus Christ superstar” med enbart sjungen dialog.
Det är lätt att tänka sig att denna försvenskning faller sig mer naturlig för honom, inte minst nu, ett halvår efter att Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten.
Det börjar med en tydlig baksmälla, där scenen är ett konferensrum med omkullvälta stolar och flaskor. En röd flagga är slängd över en soffa. Det är dagen efter, dags för analys av vad som gick fel. Ett gäng irriterade och uppgivna valarbetare samlas runt konferensbordet.
Anklagelser kastas mot varandra
Under första halvan av musikalen pustar trötta sossar ut i form av numret ”Äntligen dags att ge opp”. Äntligen är det ”sluthorat” efter en lång valrörelse. Roligt och träffande – men sedan börjar anklagelserna kastas mot varandra.
Vems fel är det att det gick som det gick? ”Det är i alla fall inte jag som gjort bort mig” sjunger den ena efter den andra. Längtan efter bättre tider ruvar i bakgrunden. Åh, vad man saknar Erlander! Fast om man inte var en straight, vit man var det kanske inte alltid så kul...
Under andra halvan vänds scenbygget och avslöjar en klassisk musikaltrappa med orkestern längst upp. Där utspelas en intensiv, färgsprakande, kanske lite väl uttröttande parad av nummer där sossarna kastar fram möjliga lösningar på sina dilemman, utan att egentligen komma någonvart.
Det är rappt, så pass hetsigt att det är svårt att ta in alla pikar och referenser. Kanske är det talande att det bästa numret där i trappan är en lite lugnare bit där Kajsa Reingardt roar med en ostämd gitarr och ”Tjocka Lotta tjänsteman blues”.
Folket har röstat fel
Bilden av Socialdemokraterna som självgoda sitter säker. Självklart är det folket som har röstat fel. När partiet har anammat en politisk ståndpunkt som andra har haft sedan länge konstaterar de självsäkert, i ett av föreställningens vassare nummer, att de är först med att vara tvåa på bollen.
De inre konflikterna om populism och identitetspolitik skaver i låtarna. Här finns lekfulla referenser till Nationalteatern och Ebba Grön.
”Det var ganska träffsäkert”, konstaterade Tobias Baudin på väg ut ur salongen.
Då är bara frågan vad S ska göra där ute i verkligheten. Kanske bara luta sig bakåt och håva in fina opinionssiffror nu när de slipper regera? Jodå, den poängen framförs också i musikalen.