Knivskarp inblick i vardagsrasismen
Ett litet mästerverk.
Sakligt, utan moraliserande, skildrar dokumentären en trevlig liten rasistisk familj i en främlingsfientlig trevlig liten stad.
Och hur en ung tjejs politiska drömmar krossas av SD:s ledning.
”Miranda - en politiker blir till” är en mångbottnad historia på bara en enda timme, ytterst välproducerad.
Den utspelar sig i Sölvesborg, SD-partiledaren Jimmie Åkessons hemstad. I senaste skolvalet fick Sverigedemokraterna 35 procent. Ingenstans i Sverige är ungdomar lika emot mångkultur. ”Ungdomarna lyssnar väl mycket på sina föräldrar, åsikter sprids”, gissar huvudpersonen.
På kvällarna håller SD:s ungdomsförbundet SDU trevliga grundkurser i nationalism och socialkonservatism och förklarar för barnen att man inte behöver vara svensk för att man bott i Sverige i hela sitt liv och att invandring är ohållbart eftersom det splittrar samhället.
I centrum står Miranda, som 15 år gammal är engagerad politiskt och förefaller ha stor talang och enorma karriärmöjligheter. ”Nästa Jimmie Åkesson”, påstås någon ha sagt.
Familjen lever ett gott liv i en fin villa men känner sig hotad av ”massinvandringen”. Filmaren Mats Ågren följer när Miranda och hennes mamma Eva har helt vardagligt rasistiska samtal om en utländsk flicka i hennes klass.
Pappan, som är från England, har invändningar. Han tycker inte att man kan dra alla muslimer över en kam. Det finns bra och dåliga.
”Jag är lite rasist”, säger han på engelska. ”Eva är en enorm rasist”.
Inga konstigheter. Rasism kan vara så normaliserad att det bara är en åsikt bland andra. Det är lätt att tänka på Killinggängets legendariskt jätteroliga nazzzizterna-sketch med Robert Gustafsson och Henrik Schyffert.
Miranda ser inget problem med att hennes existens bygger på att pappa fick komma till Sverige. Hon skiljer det personliga från den politiska analysen.
Därpå byter filmen lite för snabbt spår och handlar om när partiledningen stämplade SDU som fascister, extremister, ideologiska avvikare och kastade ut dem - och hur Miranda påverkades.
Ska inte berätta så mycket mer, alla som missade den på SVT2 i torsdags borde se den på SVT Play. Det är en sällsynt lyckad dokumentär, i klass med den store Tom Alandhs verk men med annat upplägg. Alandhs mästerskap ligger i att berätta en historia och samtidigt berätta en större berättelse om Sverige. ”Miranda - en politiker blir till” berättar många små historier och når på så vis den stora berättelsen.
Något ofokuserat ibland men skildringen av mellanmänsklig komplexitet är verkligt fin. I verkligheten är det fullt möjligt att tycka om och respektera en ung tjej, hennes drömmar och ambitioner, samtidigt som hennes åsikter är gräsliga. Och att lida med ett barn som behandlas som vuxen av en hänsynslös partiapparat, som samtidigt kanske var tvungen att göra som den gjorde på vägen mot makten.
Komplext var ordet. Se en timmes knivskarp skildring av ett Sverige i förändring.
Fråga Fredrik
Tack för en klok och rolig, och deppig, artikel. Ja. Vi gottar oss. Det gör vi. Ok det är ok. Med det sagt: är du fortfarande ”Team Brad”? :-) Natalie
Svar: Beror på dagsform och nyheter. I dag lutar jag åt team Angelina men det kan förändras igen. Tänk om de blir ihop igen?
veckans ...
BABE. Lena Dunham. Sista avsnittet av ”Girls” inspelat - och stjärnan grät. Förstår henne. En modern tv-klassiker går i graven.
SOULALBUM. ”Keep me singing”, Van Morrison. Han bara glider fram numera, len som en silkesstrumpa. Perfekt ljud. Bedårande, särskilt sentimentala ”Memory lane” och ”Every time I see a river”. Finns inte streamad än, bara den ”rockiga” singeln ”Too late”.
SMÅROCKALBUM. ”22 a million”, Bon Iver. Justin Vernon har låst in sig i skogen, låter det som, igen men gjort många besök i storstädernas allra häftigaste r’n’b-kvarter. En säregen mix av folkmusik och fräsiga beats. En svårtillgänglig helg i kantarellskogen.
TV4-HAHA. Kollega Markus Larsson, i nåt slags försök att vara förstående och snäll, skrev bara väldigt sågande om TV4:s genanta ”Sveriges bästa”. Han hade, om han velat, kunnat styckmörda hela skiten. Jag tycker mycket om Markus just för att han inte gör det. Men han, du, och jag vet att listan över Sveriges största artister är genant för alla inblandade. Därför kom nästan ingen heller till programmet. Håkan Hellström skulle pinats ihjäl genom att acceptera att stå före Ulf Lundell. Som bara ett enda exempel av hur dumt TV4 kan tillåta sig att förvränga verkligheten för att göra käck och färgglad tv. Tycker synd om Måns Zelmerlöw som tvingades stå där över Thåström, Carola och Lars Winnerbäck.
TV-PROGRAM. ”Ett samtal med Gregory Peck”, Netflix. Alldeles magnifik föreläsning av den store skådespelaren som dog 2003, mest känd från ”Skuggor över Södern” (ni vet, ”To kill a mockingbird”, av Harper Lee.).