”Jag brinner för världens mest utsatta kvinnor”

Stina, 29, riskerar sitt liv för fred och traffickingoffer

Hon jobbar där kvinnor har det som sämst.

Riskerar sitt liv för fred och traffickingoffer i Armenien och Azerbajdzjan.

– Att få stötta kvinnorna här är min främsta drivkraft, säger Stina Magnuson Buur.

”Jag jobbar med att hjälpa offer för trafficking, det vill säga handel med människor för sexuella ändamål, i Armenien och Azerbajdzjan för organisationen Kvinna till kvinna. Här är förhållandena för kvinnor minst sagt utmanande, med bristande rättigheter, könsbaserat våld, brudkidnappningar och begränsat inflytande för kvinnor. Både inom politiken och i fredsförhandlingar tas det för givet att männen bestämmer. Samtidigt finns också några av de starkaste kvinnor jag känner här, kvinnor som arbetar för att förändra andra kvinnors villkor och som riskerar sin personliga säkerhet för att skapa dialog mellan kvinnor på olika sidor av en konflikt. Att få vara med och stötta dem i deras arbete är en av mina starkaste drivkrafter.

Ville ”göra något”

När jag var åtta år flyttade jag med min familj till Zambia eftersom min pappa fick jobb i ett Sida-finansierat projekt.

Sedan dess har jag känt att jag också vill ’göra något’ och har sökt mig till sammanhang där jag har kunnat få utlopp för mitt engagemang för freden.

Jag sökte mig till Kvinna till kvinna eftersom jag tycker att organisationen har bra arbetsmetoder och för att jag såg en chans att kombinera mina intressen för fredsfrågor och kvinnors rättigheter med internationellt arbete på plats ute i fält.

Jag är väldigt glad att jag hamnade i Georgien och fick arbeta med Armenien och Azerbajdzjan. Det är en enormt spännande region.

Spännande område

När jag just hade fått jobbet fick jag ofta hiva fram en karta för att förklara var Kaukasien ligger.

Det är kanske inte så konstigt – sedan i augusti har nog de flesta koll på vad Georgien är, men så var det inte när jag började 2006.

Det här är ett fantastiskt roligt arbete, samtidigt som vi ofta arbetar med svåra ämnen. Det är fascinerande att få bo i en helt ny region och ständigt lära sig nya saker om språk, kultur och historia. Men det bästa är relationen till de kvinnor vi samarbetar med, att få vara deras vän och att följa dem i med- och motgångar. När de vänder sig till mig för att diskutera något, ge ett förtroende och jag kan vara ett stöd för dem – det är superhäftigt.

Feminister trots motstånd

Jag jobbar också med ett nätverk av unga kvinnor i södra Kaukasien, ett arbete som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Unga kvinnor är ofta mer öppna för förändring än äldre. Vi har haft flera möten tillsammans där vi har träffats utanför regionen, i Turkiet eller Ukraina till exempel, för att alla ska kunna vara med. På grund av konflikterna i regionen finns det inget ställe i södra Kaukasien dit alla kan åka. En del av tjejerna har aldrig varit utanför sitt eget lands gränser, aldrig träffat någon från ’den andra sidan’ i den konflikt de befinner sig i. Det är så coolt att se hur de växer och tar för sig, förklarar sig vara feminister trots alla fördomar som finns mot begreppet i deras hemländer, hur de nätverkar och samarbetar och ifrågasätter invanda mönster och traditioner.

Nyligen var jag i Armenien och träffade några tjejer som går en sömnadsutbildning i ett projekt som syftar till att förebygga trafficking och drivs av en av våra partnerorganisationer i samarbete med Lindex.

Jag pratade med en 17-årig tjej som vuxit upp på ett barnhem om hennes framtidsdrömmar: ’I am going to be a business woman, have my own business and no one will be my boss or put pressure on me. I am going to be a very famous business woman!’ sa hon helt tvärsäkert. För mig var det underbart att se hennes framtidstro. Det är annars just flickor på barnhem som löper störst risk att hamna i händerna på människohandlare.

Kriget var omskakande

Jag var på plats i Tbilisi i augusti, när kriget i Sydossetien bröt ut och senare spred sig till andra delar av Georgien. Det var omskakande att det hände så plötsligt och jag oroade mig mycket för våra partnerorganisationer i Sydossetien och Abchasien. När det hände hade vi även tre praktikanter från Sverige på plats hos olika samarbetsorganisationer och det var en del beslut att fatta innan de kunde sättas i säkerhet.

För vår del innebar konflikten i övrigt främst en känsla av att mycket hårt arbete varit förgäves. I efterhand har det visat sig att det kanske inte var så ändå – kvinnoorganisationerna i Georgien, till exempel, samarbetar just nu tajtare och bättre än någonsin tidigare.

Dessutom har vi sett att solidariteten mellan kvinnor i regionen är stark och att våra partnerorganisationer i Armenien och Azerbajdzjan agerade snabbt när stridigheterna bröt ut.

Vill jobba inom FN

Jag bollar mycket med mina kollegor och vänner om saker som händer och så har jag en otroligt stöttande man. Mitt mål är att arbeta för något som känns meningsfullt just nu. Jag skulle gärna prova att jobba inom FN och vill fortsätta arbeta för fredlig konflikthantering och för kvinnors rättigheter. För mig är innehållet i arbetet viktigare än att göra karriär eller ha en särskild titel.

Stina Magnuson Buur

Ålder: 29 år.

Bor: I Tbilisi, Georgien.

Familj: Man, föräldrar, två syskon.

Gör: Jobbar som fältkoordinator för Kvinna till kvinna i södra Kaukasien.