Ove tvingas flytta – bankerna gör storvinst: ”Rakt av skrattretande”
”Vi går på knäna – och de gör värsta vinsterna”
Publicerad 2023-05-06
I november stod det klart att Ove Carlsson skulle bli tvungen att flytta – räntan hade blivit för hög.
Nu packar han upp flyttlådorna i nya lägenheten samtidigt som han läser om bankernas storvinster.
– Det är ett hån mot oss.
Lägenheten är belamrad med kartonger och diverse flyttstök.
Nyinflyttade Ove Carlsson, 55, går och plockar bland sina tillhörigheter.
– Det känns bra tycker jag. Det är klart att det blir lite skillnad när man flyttar från 96 kvadrat till 57 kvadrat. Men i övrigt blir det nog bra när allt kommer i ordning.
Det var i februari som Ove berättade för DN om räntechocken som tvingade honom att sälja sin fyra i Barkarby till förmån för något billigare.
Det blev en tvåa i Vallentuna och när Aftonbladet hälsar på har han precis sovit sin första natt här.
– När man inte har så mycket marginal märks räntehöjningarna tidigt. Efter de första höjningarna kände jag att det gick runt precis och mot slutet insåg jag att pengarna inte räckte. Det var tråkigt att behöva ta från sparpengarna för att kunna käka mat.
”Går på knäna”
Samtidigt som Ove har arrangerat sin flytt har debatten om bankernas ökade vinster i räntehöjningarnas kölvatten pågått.
Det har inte undgått honom.
– Hur de gör mot svenska folket... Vad tror bankerna att vi ska tycka om dem? Här går vi på knäna och så får man höra att de gör värsta vinsterna. Det är skrattretande rakt upp och ner. Det är ett hån mot oss.
I september, då Riksbanken höjde räntan till 1,75 procent, framgick det i en undersökning av SVT/Novus att sju procent av svenskarna sannolikt skulle behöva flytta om räntan dubblerades.
Sedan förra veckan veckan ligger styrräntan på 3,5 procent och dubbleringen har nu blivit verklighet.
Ove läser om detta och känner oro för alla som kämpar med att få sin ekonomi att gå ihop.
– Jag är ledsen för allas skull, särskilt de som är ensamma med barn. Hade mina ungar fortfarande bott hemma hade det inte fungerat. Jag hade fått bo i vardagsrummet och hela den biten.
”Blir en chock”
Han frågar sig hur länge hushållen kan stå emot fler räntehöjningar.
– Det måste vända. Det här är inte hållbart. Det är många frågor man har. Hur kan det gå så illa för Sverige som alltid har legat i framkant?
Samtidigt är räntan Riksbankens enda verktyg mot inflationen, är det inte nödvändigt med räntehöjningar?
– Jo, absolut. Men de borde kanske ha gjort något lite tidigare och genomfört höjningarna gradvis. Nu blir det en sådan chock, folk inte hänger med.
För Oves egen del nåddes bristningsgränsen i november. Samtidigt som Riksbanken presenterade sin fjärde räntehöjning löpte två av Oves tre bostadslån ut och han kände sig allt mer pressad.
– Min ränta låg på 1,9 procent innan. När den plötsligt gick upp till 3,2 kändes det rejält. 4 500 kronor extra i månaden blev tufft. Det var inte så mycket att tänka på annat än att flytta till något mindre.
”Känns surt”
Men när Ove lade ut sin lägenhet till försäljning i februari hade bostadsmarknaden svalnat rejält.
– Lägenheten såldes för utgångspriset vilket var det allra minsta jag ville ha. Jag hade gärna haft lite marginal till att kunna köpa något närmare vattnet. Jag hade renoverat lägenheten och hoppades på att tjäna några kronor. Det känns lite surt, men så är det.
På två veckor sålde Ove sin gamla lägenhet och köpte strax därpå tvåan i Vallentuna. Han fick behålla sina gamla lån och band räntan på 3,2 procent i två år.
– Jag hörde hur diskussionerna gick och kände mig säker på att styrräntan skulle fortsätta höjas, därför band jag. Med facit i hand var det ett bra beslut.
Cyklar fyra mil till jobbet
Efter flytten har Ove fått ner sina levnadskostnader.
Utöver ett mindre och billigare boende har han bland annat blivit extra prismedveten i mataffären och sparsam med sitt bilåkande.
– Eftersom att jag börjar tidigt på mornarna kan jag inte åka kommunalt till jobbet. Därför ska jag börja cykla nu när det är vår. Det är två mil enkel väg men jag får gratis motion.
Ove har en positiv inställning och visar inte minsta tecken på bitterhet över situationen.
Samtidigt medger han att han hade förväntat sig en annan livsstil i sin ålder.
– Nu får man avstå från vissa saker man tidigare hade möjlighet till. Det här med livskvalitet, det får man minska på, även om det inte är roligt att göra som 55-åring. Men så är det.