Hur hävda kompetens om vi är där på grund av våra tuttar?

Malin Wollin

Malin Wollin säger nej till kvotering till styrelserum

Make room for the ladies.

Kvotering, är det verkligen okej?

Jag tror inte att jag tycker det.

Visst är det ett penisskevt samhälle vi lever i och i makttoppen lyser snipporna med sin frånvaro.

Jag har en känsla av att militären har kommit längre än styrelserummen.

Kanske är viktiga styrelserum männens sista utpost. Det är det enda stället de tryggt kan känna sig i majoritet. De sitter på sina oxblodsröda skinnstolar som Gollum och väser my precious så fort en kostymkjol fladdrar förbi i korridoren.

Visst kan kvinnor kriga och ta politiska beslut, men att styra över pengar i rika företag, där går gränsen. Tänk om de bränner alla tillgångar på nätshopping?

Det är dumt så dumt att män bestämmer att bara män, män som de redan känner, får vara med och leka. Som Mikael Wolf som går från Intrum Justitia till Swedbank. Samma män, olika poster. Ut med det gamla, in med det gamla.

Men kvotering. Själv har kvoterat in en pojke i den här familjen som ska visa att det går att uppfostra söner på samma sätt som döttrar.

Men på arbetsplatser, nej. Jag säger nej.

Hur ska vi någonsin hävda vår kompetens om vi är där på grund av våra tuttar?

När jag tänker styrelserum och kvinnor så dyker ett namn upp gång på gång; Alexis. Alexis i Dynastin. Där har vi en kvinna som visste hur man gjorde. När styrelsen hotade med att rösta ner henne kunde det låta så här;

“If you dont agree I will fire you all and replace you with a board that will.”

Vilken genomskön subba hon var. Hon väntade inte på sin tur. Kan väl hända att hon gifte sig till makt men kvinnor måste ta till fula knep tycks det mig.

Mer power, mer Alexis.