Takes en bitch to know en bitch
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-24
Malin Wollin om varför kvinnor blir stressade av kvinnliga chefen
Kvinnor vill inte ha kvinnliga chefer. Kvinnor blir stressade av kvinnliga chefer. Tror jag det. Takes en bitch to know en bitch.
Män kan aldrig, aldrig förstå det kvinnliga rävspelet. Män kan vara bullriga, skitstövlar och till och med sextrakassera. Men om en man lever tills han är hundrafemtio år så kommer han aldrig lära sig hur kvinnor fungerar. Därför är det guld med manliga chefer. En kvinnlig chef har den där läskiga inblicken i kvinnligt räveri. Kanske var det just det kvinnliga räveriet som gjorde hennes chefspost möjlig.
Jag kan inte säga att jag föredrar manliga eller kvinnliga chefer, alla mina chefer (jag har elvahundra) älskar mig. Detta kan bero på att jag sitter 45 mil bort. De kan aldrig se mig hångla med kollegor över kopiatorn, sova bakfull på tangentbordet och det är svårt för att inte säga omöjligt för mig att sno pennor.
Om jag, i egenskap av mycket smart icke rävande kvinna, ska analysera studien som säger att kvinnor blir stressade av kvinnliga chefer så tror jag så här:
Kvinnor måste kämpa hårdare för att komma till toppen. Och väl där tänker de inte låta en yngre förmåga komma fram utan att kämpa lika hårt, eller hårdare, som hon själv har tvingats göra.
Det är ju också allmänt känt att mammor har större krav på sina döttrar än papporna.
Min mamma tjatade ett stort gapande hål i huvudet på mig att jag skulle skaffa en utbildning. Det enda pappa någonsin har krävt är att jag ska hjälpa till med veden.
”Annars stänger jag av värmen i ditt rum” sa han och tog på sig blåstället och jag kunde aldrig vara riktigt säker på om han skojade eller var allvarlig som cancer.