”Jag är mer social och har fler vänner i dag”

Maria Törneryd sadlade om efter 10 år på tryckeri – blev massör

Maria Törneryd satt framför en dator på ett tryckeri och kände sig nere och stressad. Till slut stod hon inte ut längre. Hon sa upp sig från jobbet och flyttade till Stockholm – för att bli massör.

helskärm

Maria Törneryd var 24 år gammal när hon började jobba på ett tryckeri i Karlshamn. Hon hade gått en grafisk utbildning, och fick jobb direkt ­efter skolan. Ett drömjobb – ­trodde hon då.

– Jag trivdes jättebra de första tio åren, allt flöt på. Jag trodde jag skulle jobba på tryckeri resten av livet.

Tio år senare blev en kollega sjukskriven och Maria fick dubbelt så mycket att göra.

– Det är ju så, företagen försöker spara på kostnaderna så mycket det går och tog aldrig in någon ny. Jag blev stressad och kände mig skitsur hela tiden.

Sökte friår – fick avslag

I början av 2006 hörde Maria talas om friår och ansökte direkt.

– Jag fixade ersättare till mitt jobb och allt. Tanken var att ta en paus och sedan komma tillbaka, men jag fick avslag.

Då fick Maria nog. Hon sa upp sig, ringde sin bror som bor i Stockholm och bad att få bo hos honom i ett halvår. Sedan sökte hon in till Axelsons i Stockholm. Det var massör hon skulle bli.

– Jag har gått på mycket massage själv, och friskvård har alltid intresserat mig.

Hade inget att förlora

Maria kände sig modig, något som alla hon träffade också påpekade. Även om det var jobbigt med mycket förändringar ångrar hon inte en enda dag sedan hösten 2006.

– Det är klart att det var en förändring, men jag behövde den. Jag hade ingenting att förlora, det var bara att dra. Jag har blivit totalförändrad, jag har fler vänner i dag och vågar vara mer social.

Flyttade tillbaka

Efter utbildningen flyttade Maria tillbaka till Karlshamn och där driver hon nu sitt eget företag. Än så länge åker hon på kundbesök och jobbar några timmar i veckan på ett spa, men hon drömmer om ett eget ställe dit hennes kunder kan komma. Trots att livsförändringen har inneburit lägre lön säger Maria att hon tjänar så mycket mer på de möten hon har med andra människor, och på sin egen utveckling. Och kollegerna på tryckeriet har fått hjälpa Maria att komma igång.

– Jag ringde och sa ”nu får ni hjälpa mig”. De ordnade med ­logga och trycksaker. Om jag hade sett mig själv nu för tio år sedan hade jag aldrig känt igen mig själv. Jag kan knappt minnas sist jag mådde så här bra.

”Mitt liv styrs inte längre av klockan”

Yrke?

Då: Originalare på tryckeri.

Nu: Massör.

Lön?

Då: Tjänade hyfsat, klarade mig bra.

Nu: Tvära kast, ibland måste jag backa upp med ett extrajobb.

Arbetstider?

Då: Åtta timmars arbetsdag, började halv åtta och slutade halv fem.

Nu: Varierar. Mellan 20 och 40 timmar i veckan.

Så reagerar folk på fester när jag berättar vad jag gör:

Då: Jaha, vad gör man då?

Nu: Ett stort leende och sedan en massa frågor.

Så uppfattar jag mig själv:

Då: Glad men stressad.

Nu: Ännu mer självsäker och glad.

Första känslan när jag vaknar:

Då: Klockan styr mitt liv!

Nu: Utvilad och glad, jag styr klockan.