Reimar, 94, jobbar fortfarande heltid: ”Det är jätteroligt”
Publicerad 2023-11-26
BORÅS. 1942 började Reimar Westerlind jobba heltid.
81 år senare har han inte en tanke på att sluta.
– För mig har arbete varit det viktigaste i livet, säger Reimar.
Klädd i grå kavaj, vit skjorta och röd slips leder Reimar Westerlind vägen genom lagerhallen på ACG-gruppens huvudkontor i utkanten av Borås. Klockan är strax efter 13 och lunchrasten har precis tagit slut.
Reimar Westerlind hälsar med förnamn på i princip varenda medarbetare han stöter på, och det är kanske inte så konstigt att han är välbekant med sina kollegor. Reimar Westerlind har nämligen drivit ACG-gruppen i 62 år.
– Vi är 350 personer som jobbar här och jag kan namnen på de flesta. Det är jag noga med, säger han.
I företagets lokaler längs motorvägen i Borås utkant finns förutom lagret bland annat ett tryckeri och en textilverkstad. Och så kontorsdelen där Reimar Westerlind har sitt rum. Väggarna och borden är prydda med minnen från arbetslivet – tavlor, kartor och artefakter.
Hit kommer han varje morgon och stannar kvar till fem-halv sex-tiden. Precis som alla andra på kontoret. Men Reimar är den ende som har fyllt 94 år i år – närmare bestämt fredag den 17 november.
– Jag har en väldigt normal arbetsvecka. Den börjar på måndag morgon och slutar på fredag kväll, och sen kan det bli ett och annat inhopp på lördagar och söndagar.
Började som frisör
Reimar Westerlind föddes i Kungälv 1929.
Han växte upp tillsammans med sin lillebror och sina föräldrar. Men uppväxten präglades av pappans alkoholmissbruk. När Reimar var 15 år fick han sin mamma att ta ut skilsmässa.
Hon var hemmafru. Det innebar att Reimar Westerlind fick axla rollen som familjeförsörjare. Pappan hade drivit en herr- och damfrisering på innergården, där Reimar hade hjälpt till som tvålpojke. Som 15-åring fick han ta över hela verksamheten.
– Jag är frisör från början. Det var mitt första yrke, säger Reimar Westerlind.
Han bär fortfarande en guldfärgad sax som slipsnål.
– Mamma var ju inte frisör, så jag fick bli det. Så det gjorde jag från att jag var 15 år tills min bror fyllde 21. Då tog han över och jag gick ut i arbetslivet.
Via studier på Handelshögskolan fick Reimar Westerlind sina första jobb inom ekonomi. Det var också så han hamnade i Borås 1954. Han började tidigt jobba med export. Efterkrigstiden präglades av en enorm tillväxt i Sverige och textilstaden Borås var inget undantag.
– Det var bara att gå ut och ta för sig. Hela Europa låg platt. Vi gjorde inget annat än att exportera. Det spelade ingen roll vart man kom. Sverige var en kronjuvel i Europa.
”Hon kör iväg mig varje morgon”
1961 blev han ägare till ACG. Sedan dess har Reimar Westerlind upplevt enorma samhällsförändringar genom sitt företag. Han var med när bolaget skakades om av den enorma textilkrisen i Sverige på 1970-talet. Men han fick också se hur hans företag tagit sig genom det.
När Reimar tog över var ACG ett textilmaskinsföretag i Borås. Idag är ACG-gruppen, där Reimar idag är ägare och senior rådgivare, ett moderbolag med tolv dotterbolag runt om i världen som ägnar sig åt olika aspekter av textilindustri.
– Jag har väl i princip bytt jobb vart tionde år, nu för tiden vart femte år, för företaget förändras så snabbt, säger Reimar.
Reimar Westerlind berättar att han ofta har svårt att sova på nätterna. Då passar han i stället på att anteckna idéer han får, som han kan ha med sig till jobbet dagen efter. Sedan kliver han upp tidigt och tar en dusch, och efter frukost tillsammans med hustrun Ann-Marie, 90, är det dags att jobba.
– Då säger min hustru: ”nu är klockan snart åtta, nu får du åka”. Hon kör iväg mig varje morgon, hon klarar sig så bra utan mig, säger Reimar.
Efter de första timmarna på jobbet åker Reimar hem och äter lunch med Ann-Marie, som är pensionerad.
– Sen åker jag tillbaka hit och är på jobbet till fem-halv sex-tiden. Sen åker jag hem och så har vi det mysigt tillsammans.
Varken Ann-Marie eller deras barn har haft några invändningar mot att Reimar har fortsatt jobba, år efter år, säger han.
– De känner mig. Det går bra. Min hustru vet att jag mår bra när jag går till jobbet, jag tycker ju att det är jätteroligt att jobba.
Spelade fiol med åttaåringar
Ann-Marie var mer skeptisk när Reimar vid 72 års ålder bestämde sig för att börja spela fiol. Då sa hon åt honom att han fick gå ner i källaren och öva. Men Reimar bestämde sig för att han skulle lära sig. För att hitta en lärare behövde han gå till den kommunala musikskolan och snacka in sig.
– Jag fick betala dubbelt så hög terminsavgift! Haha. Men jag gick där med åtta- till tioåringar och det var fruktansvärt roligt. Och jag lärde mig spela, säger han.
Nyfikenheten och drivet att lära sig nya saker har varit viktiga för Reimar Westerlind. Han ser fortfarande till att vara engagerad i det mesta som sker på företaget.
De senaste åren har han bland annat engagerat sig i företagets arbete med hållbarhet.
– Textilindustrin är bland det smutsigaste vi har, sett ur ett klimatperspektiv. Min mamma sa när jag var liten: ”Du kommer aldrig bli så rik att du har råd att köpa något billigt”. Det var hennes hållbarhetstanke. Köper du något billigt får du köpa det två eller tre gånger. Det har jag levt efter hela livet.
Hans driv omsätts också i socialt engagemang. De senaste åren har Reimar Westerlind initierat ett projekt i Norrby, en stadsdel i Borås som återfinns på polisens lista över särskilt utsatta områden.
– Vi kan inte ha en del av Borås som inte är lika bra som andra delar, vi ska ha ett kreativt och bra Borås. Mitt mål är att Norrby ska vara Borås mest attraktiva stadsdel.
Hösten 1988, ett år före Berlinmurens fall, fyllde Reimar Westerlind 65 år. Han hade inte en tanke på att gå i pension.
– När jag var 65 år var jag på toppen av min förmåga. Jag var pigg och hade varvat jorden flera gånger om. Då går man inte i pension, det var otänkbart.
”Min hobby är att lägga stenmurar”
Sedan dess har han genomgått flera canceroperationer, och behöver gå med krycka efter att ha skadat ett knä. Men Reimar Westerlind fortsätter ändå att arbeta.
– Förutom det är jag pigg och fräsch och fin... eller fin kanske man inte ska säga, men pigg och fräsch i varje fall, säger han.
När Reimar Westerlind berättar om sitt liv är långa arbetsdagar, spännande projekt och en lust att utvecklas återkommande.
– För mig har arbete varit det viktigaste i livet. Jag tycker om att arbeta. För det första gillar jag fysiskt arbete, vilket jag aldrig får göra här. Min hobby är att lägga naturstensmurar, för jag gillar grejer som tar emot.
Reimar fortsätter:
– Det är likadant här på kontoret. Jag vill jobba med projekt som är svåra och besvärliga, så man får någonting gjort. Då får det ta tid. Därför blir det svårt att pensionera sig. Jag har alltid haft rullande tioårsplaner och tagit delmål för delmål. Så jag har aldrig fått chansen att säga att jag är färdig.
Reimar Westerlind berättar att han känner flera andra personer i Borås som fortfarande är yrkesverksamma trots att de snart ska fylla 90 år. Och han själv har inga planer på att varva ner i nuläget.
– Det är klart att jag kommer till en gräns där naturen säger ifrån. Men jag har inte kommit dit. Jag är glad varje dag jag får komma hit, och för att hjärnan är kreativ.