Gunnar Strömmer kan bli rik fängelsedirektör
Privata anstalter är nästa stora vinstaffär
Nyligen presenterade Kriminalvården – myndigheten heter fortfarande så – en rapport som säger mycket om Sverige idag. Den redovisar vilka konsekvenser förslagen i Tidöavtalet skulle få på landets fängelser.
En torr sammanfattning av de praktiska resultaten av ett antal politiska förslag. Men också en rapport om hur illa det kan gå när politiska förhandlingar sker på ett slott och i skuggan av en ovanligt gapig valrörelse.
Dramatiska visar det sig.
Enligt Kriminalvården skulle förslagen i Tidöavtalet leda till att det behövs byggas dubbelt så många fängelseplatser som idag. Vi måste ha mellan 11 och 16 helt nya fängelser och anställa runt 5 000 nya kriminalvårdare. Hela kalaset skulle kräva ytterligare mellan sju och tio miljarder i årlig budget.
Bara förslaget om att ändra på reglerna om villkorlig frigivning skulle enligt rapporten öka antalet fängelseår med mellan 2 500 och 4 000. Och landets fängelser och häkten är redan sedan länge fyllda till sista plats.
Jag tänker inte ge mig på att recensera politikens tendens att skrika ikapp efter hårdare tag. Rätt lite tyder på att längre straff i allmänhet skulle minska brottsligheten eller öka tryggheten, men väljarna är ju med på noterna.
Det är i mötet med verkligheten problemen uppstår.
Inget av det som beskrivs i Kriminalvårdens rapport kan förstås genomföras. Det kommer inte att byggas 16 nya fängelser de närmaste åren. Det kommer inte att anställas ytterliga 5 000 vårdare, och en moderat finansminister som egentligen vill sänka skatten kommer inte att anslå ytterligare 10 miljarder.
Det kommer inte att finnas någonstans att låsa in alla fångar
Riksdagsmajoriteten kan besluta om strängare straff, men det kommer inte att finnas någonstans att låsa in alla fångar.
En idé i Tidöavtalet är att ”hyra” fängelseplatser av andra länder. Svenska lagar och svensk villkor, men vakter och lokaler i andra länder. Metoden har prövats av Norge och Danmark.
Dyrt och svårt är erfarenheterna därifrån.
En annan lösning kan ligga närmare till hands, i alla fall på det moderata justitiedepartementet. Privata och vinstdrivande fängelser. Varför inte?
Från andra delar av samhället vet vi att privatiseringar knappast blir billigare, och att de sällan är bättre. Dessutom kan man invända att inlåsning borde vara en del av statens våldsmonopol. Men privata fängelser skulle ha en stor fördel. De kan öppna en lönsam arbetsmarknad för före detta högerpolitiker.
Se bara på friskolebranschen som till exempel gjorde en del av moderaten Beatrice Asks medarbetare förmögna.
Jag kan inte låta bli att undra vem av justitieministerns statssekreterare som nu sitter med kriminalvårdens rapport och tänker på en karriär som fri entreprenör i fängelsebranschen? Kanske funderar Gunnar Strömmer själv på framtiden.
Kom ihåg var du läste det först.