Arbetslinjen kräver nattis

Publicerad 2011-08-05

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går publicerade Dagens Industri ett stort reportage om Leila Parsa som driver ett företag för barnomsorg på obekväma arbetstider. Hon ­vittnar om rejält ökad efterfrågan på ­senare tid.

Allt fler människor arbetar på obekväma tider, sena kvällar och nattetid. För att inte nämna helger. Det är bra. Folk ska arbeta.

Men då måste de också ha möjlig­heten. Arbetslinjen, ni vet.

2010 saknade de flesta kommuner barnomsorg på obekväma arbetstider, trots en ökad efterfrågan. Nattis är inte på något sätt givet, trots behovet.

Att Leila Parsa erbjuder något lön­tagare behöver är i grunden positivt. Men det löser inte de strukturella ­problemen i arbetslivet som uppstår när barn och arbete krockar.

Problemet uppstår för dem som inte har råd med privata lösningar. De som arbetar på obekväma tider är ofta de som har dåligt betalt och därmed ­saknar möjlighet att betala för extra hjälp.

När barnomsorgen sattes i system som en del av välfärdsbygget kunde också kvinnor börja arbeta heltid. Det bråkades när det begav sig och anklagelserna om social ingenjörskonst haglade över

reformens arkitekter, makarna Myrdal.

Tids nog insåg även de mest hård­nackade konservativa att samhälls­vinsten var enorm. Att möjliggöra för människor att både ha barn och yrkesarbeta visade sig vara en mycket klok idé.  I dag är det ingen som ifrågasätter förskolornas samhällsnyttiga funktion.

Med den bakgrunden blir det ­närmast obegripligt att så många ­kommuner ­saknar barnomsorg på ­annat än dagtid.

I den nya skollagen som trädde i kraft vid årsskiftet fanns det inga krav på att kommunerna måste ordna barnomsorg på obekväma tider.

Det borde vara en självklarhet. ­Särskilt om man menar allvar med arbets­linjen.