Kashmir hett byte för varje regering

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går avslutade Indiens premiärminister Vajpayee sitt besök i Srinagar, huvudstaden i Jammu-Kashmir. För den som hoppats på öppningar i den allt våldsammare konflikten i Kashmir eller avspänning i förhållandet till grannlandet Pakistan blev resan en besvikelse.

Vajpayees budskap till de indiska trupperna handlade inte om fred eller försoning.

– Ingen ska inbilla sig att det inte finns en gräns för vår tolerans, sa han till soldaterna.

Från Pakistan kommer liknande tongångar. I händelse av ett krig står landets befolkning enat i försvaret av varje tumsbredd mark, förklarar oppositionen.

I onsdags begravdes självständighetsaktivisten Abdul Ghani Lone som dagen innan dödats i en terrorattack. Omkring 30 000 människor deltog i begravningståget.

Tidningar i både Pakistan och Indien beskriver Lone som en moderat företrädare för självständighetskampen i Kashmir. Han har nyligen förklarat att han ville samtala om självstyre för Kashmir med den indiska regeringen.

Mordet har fördömts av regeringarna i både Delhi och Islamabad. Ändå ingår det i ett mönster som de båda staterna varit med om att skapa och som får effekter på konflikter långt från den indiska subkontinenten.

När det senaste upproret i Kashmir startade 1989 utgjorde den palestinska intifadan en inspirationskälla. Palestinierna protesterade mot den israeliska ockupationen. Den muslimska befolkningen i Kashmir såg Indien som en ockupationsmakt. Kravet gällde i båda fallen nationellt oberoende snarare än religion.

Indien såg dock upproret som pakistansk och muslimsk expansionism. Reaktionen blev polis, militär och säkerhetstrupper, snarare än förhandlingar.

Samtidigt utgör Kashmir ett hett åtrått byte för varje regering i Pakistan. Regionen, som är det enda muslimskt dominerade område som blev indiskt vid delningen 1947, har alltid betraktats som en del av Pakistan. Ett oberoende Kashmir är inget mål för Islamabad.

Sedan 1989 har de krafter som krävt nationellt oberoende för Kashmir därför undan för undan manövrerats ut. Å ena sidan i brist på politiska framgångar i relationen med Indien. Å den andra i brist på stöd från Pakistan som snarare satsat på islamistiska rörelser.

Resultatet har blivit att religiösa fundamentalister på båda sidor vunnit mark. Mordet på Abdul Ghani Lone är det senaste exemplet.

Liksom i Palestina, där islamistiska rörelser vuxit sig allt starkare, är alltså en nationell konflikt på väg att omvandlas till en religiös, och en fråga om nationellt oberoende till en kamp mellan olika kultursfärer eller civilisationer.

Det kan beskrivas som ett resultat av fundamentalism, men det vore kanske rättvisare att se det som effekterna av förakt för förtryckta folks strävan efter självbestämmande. Historien är inte ny, men här står två kärnvapenmakter mot varandra. Och mitt emellan folket i Kashmir.

Ingvar Persson