Ja, din chipspåse har blivit mindre
Icas ägare har nog råd att köpa toapapper som inte är genomskinligt
Krympflation eller shrinkflation som det heter på engelska har blivit allt vanligare. I takt med att ekonomin blir sämre i världen försöker livsmedelsföretag hitta nya sätt att tjäna pengar på.
Att rakt av höja priserna är inte populärt bland kunder. Därför minskar företagen istället innehållet i förpackningen. Priserna är oförändrade men du får mindre för pengarna.
I praktiken innebär det att chipspåsen innehåller färre chips och mer luft. Pappret på toarullen blir allt mer genomskinligt och tappar snart sin funktion.
Det kändaste exemplet på krympflation är kaffet. Tidigare innehöll förpackningarna alltid 500 gram. Idag kan de innehålla så lite som 420 gram.
Blaskigt kaffe till klockan tre-fikat kommer snart vara den nya normen. För vem kommer ha råd med att ha i mer än 1 skopa kaffe till tre koppar?
När Emil i Lönneberga gjort något hyss brukade han få springa ifrån sin pappa Anton som skrek “Emiiil, din förgrömmade unge”.
Det är lätt att känna igen sig i pappa Antons ilska när man öppnar chipspåsen och den är halvtom. Men vem ska man rikta ilskan mot egentligen?
Krympflationen är att strö salt i såren på alla som redan kämpar med att få ihop ekonomin.
Prishöjningarna har gjort att det numer är en sport att handla mat. Vinnaren är den som har bäst koll på butikernas kampanjer och priser.
För låt oss prata lite om prishöjningarna i spåren av inflationen.
I oktober ökade priserna på livsmedel med 17 procent jämfört med året innan. Det är långt större prishöjningar än vad våra grannländer har haft.
Det krävs inte ett geni för att förstå att svenska livsmedelsföretag lurar sina kunder.
Rätt ska vara rätt och som konsument kan vi visa vårt missnöje till både butikerna och konsumentverket när vi upptäcker orimliga priser.
Prishöjningarna och krympflationen är långt ifrån rimliga.
För det går ingen nöd på dessa företag. Ica kunde förra året dela ut 2,3 miljarder.
Det är knappast Icas ägare som behöver oroa sig för att få skit på fingrarna. De har nog råd att köpa toapapper som inte är genomskinligt.
Girigheten verkar helt enkelt inte ha en botten.
Till skillnad från kaffeförpackningarna verkar den tvärtom hela tiden bli större.