Toalettbråket är mer än en kul anekdot

Sabotage mot valmaterial bör tas på allvar


Strax innan Expressens partiledardebatt hände något ovanligt: Statsminister Magdalena Andersson (S) och KD-ledaren Ebba Busch rök ihop på en offentlig toalett.

I Sveriges Radios Morgonpasset i P3 menar Ebba Busch att Magdalena Andersson "väste" till henne av ilska över nedrivna S-affischer.

Affischerna ska ha suttit utanför statsministerns bostad vid Sagerska palatset när familjen Andersson gick och lade sig på kvällen. Nästa morgon var de borta. I stället hängde där en rad KD-affischer.

Så Andersson konfronterade Busch.

Ord står mot ord om de nedrivna valaffischerna som gav upphov till toalettbråket mellan statsministern och Ebba Busch.

Enligt Andersson var det för att ge KD-ledaren information för att kunna agera inom partiet. Enligt Busch var det ett hätskt påhopp på en olämplig tid och plats.

På andra håll tycks det vara mer systematiskt organiserat.

Tid och plats kanske inte var den bästa. Det hela blir en lätt komisk anekdot från en tokig valrörelse.

Men faktum är att det finns ett allvar i frågan. I flera kommuner rapporteras sabotage mot valaffischer. Ibland rör det sig om enskilda skadegörelser som klotter eller någon enstaka försvunnen affisch.

På andra håll tycks det vara mer systematiskt organiserat.

I Falun har Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna varit särskilt drabbade. S har hittat förstörda valaffischer i alla stadsdelar.

Polisen får dagligen in anmälningar om sabotage mot valaffischer. Kanske krävs det att polisen cirkulerar i vissa områden för att få stopp på skadegörelsen.
Men det är tragiskt om det är vad som krävs i ett öppet, demokratiskt samhälle.

Toalettbråket kommer inte att definiera valrörelsen. Det förblir en komisk anekdot mellan två partiledare.

Men sabotage mot partiernas valmaterial är ett problem på riktigt.