Visa intresse för industrin
Osäkerheten de senaste dagarna över Saabs framtid är inte ny – så har det varit i flera år och under olika ägare. I en bransch där kontinuitet och förtroende är så viktigt är det förstås problematiskt.
Att Saab över huvud taget finns kvar är egentligen osannolikt. För drygt ett år sedan hade beslutet om nedläggning fattats, produktionen hade upphört och likvidation hade inletts. Från regeringshåll såg man gärna en snabb nedläggning. Det blev ändå en vändning under galgen. Saabs anställda – från montörer ändå upp till vd – och deras ovilja att lyssna på ägaren General Motors och näringsdepartementet gjorde att företaget kunde säljas och produktionen komma igång.
Saab har fått agera symbol för själva industrikrisen. Inte för att krisen bara drabbade Saab. Men bilindustrin utgör en betydelsefull del av svensk industri och där är Saab välbekant hos allmänheten.
Det politiska ointresset för Saab under krisen har i mångt och mycket varit ett ointresse för industrin. Medan bankerna fick det ena stödet generösare än det andra förblev industristödet blygsamt. Satsningar på omställning och utbildning bland arbetarna uteblev och effekterna av detta har vi bara sett början på.
Nu har industrin växtvärk. Parallellt med tveksamheten på Saab behöver Volvo anställa tusen personer – de flesta välutbildade. Det handlar inte längre om att lägga ner och avskeda folk. I stället talar näringslivet om flaskhalsar. Inte tillräckligt många har den kompetens som behövs.
Oförmågan att göra utbildningssatsningar under krisåren har redan kostat dyrbar tid, som nu riskerar att hämma ekonomins återhämtning.
De som inte var intresserade av industrin när det gick som sämst kan väl i alla fall vara intresserade när det går bra?