Borg och Löfven har fel om Tobinskatten
Hur kan S tycka att valutahandlare ska vara ett skattefrälse?
I går kom den efterlängtade nyheten att en finansiell transaktionsskatt, eller "Tobinskatt" kommer införas i EU.
Tobinskatten är en slags trängselskatt på finansiella transaktioner. Eftersom vinstmarginalerna i exempelvis den dagliga valutahandeln är så små kommer även en låg skattesats begränsa spekulation och göra valutarörelser och finansmarknaden långsammare.
Det låter kanske krångligt men dels hotar marknadens spekulation hela länders ekonomier, som Sveriges i början av 90-talet, och dels är det knappast rimligt att just valutahandeln och finanskapitalet ska vara något slags skattefrälse.
Den skatt som nu införs i EU gäller bara de länder som själva frivilligt valt att delta. I går, vid mötet med EU:s finansministrar, var det 11 stycken, däribland Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien.
Sverige deltar inte och Anders Borg tillhör, tillsammans med det brittiska konservativa partiet, skattens skarpaste kritiker.
- Det här är ett förslag som sänker tillväxten i Europa, säger Borg till TT.
Att en moderat är kritisk till en skatt är knappast någon nyhet, det är liksom själva affärsidén. Märkligare är att Socialdemokraterna håller med honom.
När alla Socialdemokratiska partier samlades till kongress för knappt två veckor sedan var det svenska partiet ganska ensamma om sin uppfattning. Bland övriga ses Tobinskatten som ett stort framsteg för att begränsa spekulation och kortsiktigthet. På ett mer ideologiskt plan är det ett viktigt steg för att flytta makt från marknaden till politiken, vilket är ett av de bärande vänsterargumenten för EU.
Till Europaportalen förklarade Stefan Löfven sitt motstånd med att han inte tror på en Tobinskatt om den inte är global. Riktigt hur det skulle gå till kunde han inte svara på.
I sak har Socialdemokraterna tre invändningar mot det liggande förslaget. Förutom att de tycker att skatten borde omfatta fler länder anser de att skatten till sin konstruktion inte är heltäckande.
Den tredje, och kanske tyngsta invändningen är att Socialdemokraterna inte vill låta EU använda de pengar som tas in till sin budget. Socialdemokraterna har nämligen beröringsskräck med tanken på att EU ska få beskattningsrätt.
Den här gången har Socialdemokraterna dock hoppat i galen tunna. Löfvens argument att en skatt måste omfatta hela världen kan användas om precis allting.
Exempelvis blir alla miljöregler eller rättigheter för arbetstagare mer effektiva om de genomförs globalt. Men ska vi verkligen vänta på resten av världen, ska vi inte ta ledningen?
Samma sak gäller kritiken mot att skatten inte är heltäckande. Det kanske stämmer, men finansmarknaden är i dag underbeskattad och ett steg i rätt riktning måste väl vara bättre än inget steg alls.
Socialdemokraternas motstånd mot att EU ska få beskattningsrätt ställer till liknande problem när man diskuterar exempelvis miljö- och klimatskatter. Det är en uppfattning partiet behöver nyansera.
Det finns både dåliga och bra skatter, i Sverige liksom i EU. Att inte använda skatt som styrmedel på EU-nivå tar ifrån politiken ett av sina viktigaste verktyg när det gäller gränsöverskridande problem.
Socialdemokraterna borde tänka om.