Rapport från Kina av ordförande Leijonborg
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-20
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En vit välklädd man med mikrofon i handen strövade omkring i den kinesiska storstadsdjungeln. Filmkameran fångade honom en aning svajigt, som i en Dogmafilm. Då och då kom ett meddelande: Kina använder 60 procent av all världens cement, sa mikrofonmannen. Bild på skyskrapor.
Upptäcktsresanden visade sig vara Lars Leijonborg. Hans publik var folkpartiets landsmöte.
Ordföranden avrapporterade läget i Kina. Det var gott: köpstark medelklass, flitiga arbetare och hungriga ingenjörer.
Leijonborg berättade fryntligt om små skämtsamheter kineser och honom emellan. Kineserna skakade av skratt när ordförande Lars meddelade att ”vi in Swiiiiiden har what we call friår”. Och såväl Lars Leijonborg som hans kinesiska vänner förenades om rikedomens betydelse: verkligen ingen skam att vara rik.
Den liberale ledaren böjde sig i vördnad för den kinesiska tillväxten: ”I toppen av tillväxtligan.” Flit och utbildning ger resultat, sa Leijonborg. Och skulle inte det räcka, så kan kärnkraften kopplas på. Kineserna ska bygga 40 nya kärnkraftverk inom de närmaste åren. Respekt från den vite liberalen från norr.
Fliten är god i Kina, inte bara bland de 300000–400000 som årligen deporteras till omskolningslägren. Också de 120 miljonerna migrantarbetare måste ligga i. De arbetar vanligtvis fjorton timmar om dagen. Nödvändigt eftersom de berövats i stort sett alla sociala rättigheter.
Leijonborg blottade i ett kort ögonblick sitt liberala samvete: Folk kan ha det svårt i dåliga arbetsmiljöer. Han avstod från detaljer som att bortåt 10000 arbetare årligen dör i gruvolyckor. Svenska Metall har nyligen publicerat en inträngande rapport. Facket intresserar dock vare sig Leijonborg eller hans kinesiska vänner: mest en restriktion. Kineserna har följaktligen förbjudit fria fackföreningar.
Leijonborg såg aldrig bortom skyskraporna – mot landsbygden. De hundratals miljonerna urfattiga och alltmer exploaterade bönderna saknar praktiskt taget allt, bland annat fri skolgång. Enligt den underjordiska, censurerade kinesiska rapporten ”Survey”(Guidi-Chuntao) måste bönderna betala både för skola och för lärare. Tungt, eftersom andra skatter och avgifter till korrupta fogdar slukar så stor del av årslönen (250 kronor). Om bönderna vill att deras barn ska bli flitiga ingenjörer får de vara beredda att satsa ett betydande antal årslöner.
Leijonborgs turistiska entusiasm för kommunist-kapitalistiska Kina påminner en smula om de fellow travellers som for till 20-talets Sovjet och tyckte sig se den skimrande framtiden.
Det kan vara riskabelt för folkpartiet att gå till val med att mobilisera kinesiska kommissarier och deras rika vänner från väst. Leijonborg kanske återvänder till gårdagsförkunnelsens andra ideologiska drömbild: Sverige på 1870-talet.
Ja, det rådde ingen demokrati på den tiden. Arbetarklassen förtrycktes och förvägrades organisationsrätt.
Men det gick bra för kapitalismen.