Sluta förneka finanskrisen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I en internationell jämförelse framstår den svenska regeringen som närmast handlingsförlamad

helskärm

26 november 2008. Världen sjuder av politisk aktivism för att mildra effekterna av den ekonomiska krisen. I dag presenterar EU-kommissionen sitt krispaket. 1 300 miljarder kronor ska mildra effekterna av finanskrisen och en allt djupare lågkonjunktur.

I måndags lanserade Barack Obama huvuddragen i sin stimulanspolitik: höjd skatt för höginkomsttagare och stora offentliga satsningar för att skapa nya jobb. I Storbritannien sänker Gordon Brown momsen, höjer inkomstskatten och ökar stödet till låginkomsttagare.

Tar inte krisen på allvar

De enda som fortfarande förnekar krisens allvar är Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Trots att antalet varsel är rekordmånga och att Konjunkturinstitutet efterlyser ytterligare 50 miljarder i statliga satsningar de kommande två åren. I en internationell jämförelse framstår den svenska regeringen som närmast handlingsförlamad.

Inte för att det saknas idéer om hur en svensk krispolitik skulle kunna utformas. Arbetsgivare, fackföreningar, oppositionspolitiker, nationalekonomer och snart varje intresseorganisation värd namnet tävlar om att lansera förslag. Förutsägbara och ideologiskt förankrade förstås. Att Svenskt näringsliv vill ha sänkta arbetsgivaravgifter och Thomas Östros rot-avdrag överraskar inte, men de delar insikten om att något måste göras.

Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi och ordförande i regeringens finanspolitiska råd,

föreslår tillfälligt sänkt moms för att öka svenskarnas köpkraft, alternativt höjda statsbidrag till kommuner och landsting. Han vill också se höjda bidrag till låginkomsttagare för att öka den privata konsumtionen, till exempel extra barnbidrag, studiebidrag och pensioner.

Klassisk reinfeldtska

Fredrik Reinfeldt avvisade i går kategoriskt Lars Calmfors förslag som ”kortvariga stimulanspaket”. Statsministern tänker ägna sig åt annat.

– Det är jag som ska tänka runt hörnet, sa han till TT.

I den formuleringen, som lär bli klassisk reinfeldtska, finns en förklaring till regeringens passivitet. Fredrik Reinfeldt tycker inte att det ingår i regeringsuppdraget att hantera akuta kriser, som konjunkturnedgångar. Hans uppdrag, genomförandet av den borgerliga arbetslinjen, är att förändra samhällekonomins struktur på lång sikt. Här skymtar en oppositionspolitiker som inte förstått sin nya roll.

Det sociala priset för Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs passivitet kommer att bli högt. Det är dags att regeringen tar ansvar för landets ekonomi och presenterar ett svenskt stimulanspaket.

JJ