”Sanna Marin har gjort politiken mer mänsklig”
I ”Team Sanna” vet man vem som är valets vinnare
Uppdaterad 2023-04-04 | Publicerad 2023-04-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
HELSINGFORS I världspolitiken är hon en fixstjärna. Hemma i Finland säger många istället att statsministern Sanna Marins stora förtjänst är att hon gjort politiken mer mänsklig.
Idag går finska folket till val.
Redan har rekordmånga röstat – runt 40 procent – och valutgången är långt ifrån avgjord. På sluttampen har Sanna Marins socialdemokrater backat en aning. Det ser ut att bli ett jämnt lopp om att bli största parti mellan S, moderata Samlingspartiet och högerextrema Sannfinländarna.
De tre stora partierna ligger runt 20 procent var. Valets stora stridsfråga har inte varit den nationella säkerheten. Kring Nato-processen har det rått politiskt samförstånd.
Att Turkiets president Erdogan skrev under Finlands medlemskap i försvarsalliansen dagen före riksdagsvalet gör inrikespolitiskt varken från eller till, sägs det.
Istället handlar den finska valrörelsen om ekonomin, som på de flesta håll i världen. Den politiska högern har sin lösning: de vill framför allt minska statsskulden. Och sänka skatter med sex miljarder.
Hur det ska gå ihop har gräsrötterna jag pratar med på Narinkka, det torg där partiernas valstugor står uppställda i centrala Helsingfors, svårt att förklara.
Jag pratar med en kvinna i Samlingspartiets vita partiväst. Hon delar ut flygblad och arbetar inom vårdsektorn. Hon menar att när människors skatter sänks kommer de att konsumera mer. På så sätt får staten in mer pengar som kan användas till att betala av på statsskulden.
I de två valtal jag hör Sanna Marin hålla under helgen före valet återkommer hon till att sänkta skatter är inget hon tror på. Hon betonar att nedskärningar i det här läget kan vara direkt farliga.
Samhället måste hålla ihop i kris.
– Jag tycker om att hon säger att det inte ska skäras ned på de fattiga. Att hon vill se ett jämlikt samhälle, säger Heli Kolehmainen, 57.
Hon är klädd i röd halsduk och röda örhängen. Familjen har röstat på S i generationer, berättar hon.
Heli är en av ett hundratal helsingforsbor som tagit sig till Björnparken dagen före valet. Där har finska Socialdemokraterna, SDP, statsministern och tidigare presidenten Tarja Halonen som starka dragplåster i valets slutspurt.
Solen skiner och den sista snön håller på att töa bort. Juha Kiander, 30, säger att han kommit till Björnparken för stämningen. SDP är inte hans parti. Orsaken är migrationen.
– Jag vill ha noll invandring. De som kommer hit måste kunna försörja sig, säger han.
Men han tror ändå att SDP kommer att bli största parti när vallokalerna stänger klockan 19:00 svensk tid.
– Högerpartierna äter upp varandras väljare, säger han.
Migrationen och den invandrade befolkningen har, precis som i Sverige, varit en polariserande fråga i Finland. Sannfinländarna har gått starkt på slutet, det talas om en ”Purra-effekt” efter partiledaren Rikka Purra.
Hon vill avveckla svenskan som andra språk, stoppa arbetskraftsinvandringen – och sänka skatter. Sverige har blivit ett varnande exempel.
Jag talar med en sannfinländsk supporter på Narinkka. Hon vill inte att Finland ska bli som Sverige, med skjutningar och sprängningar.
– Det dröjde länge innan finska medier skrev om det. De försökte mörka vad som hände hos er, påstår hon.
Det går trots allt rätt bra för Finland. De har inte bara blivit insläppta i Nato före Sverige. För sjätte året i rad har de fått titeln ”världens lyckligaste land”, enligt FN:s World Happiness Report.
Själv hinner jag bli irriterad mer än en gång på den kärvhet jag stöter på. Men när jag på fredagen åker till shoppingcentret Iso Omena, en halvtimmes tunnelbana från centrum, får jag ändå syn på något slags lycka.
Sanna Marin håller ett tal för en blandad publik med unga och gamla av olika ursprung, vissa kallar sig ”Team Sanna”. Hon talar utan manus men också utan att ens dra på mungiporna. ”Humor är ingen grej i finsk politik”, förklarar en volontärkvinna med många ”Sanna”-broscher på kläderna för mig.
Efteråt är det rena popbandstämningen, men med en 38-årig statsminister i centrum. Tonåringar kastar sig fram för att ta selfies med Sanna Marin i skinnjacka. När jag försöker knöa in mig och ställa en fråga avvisas jag av en assistent med orden att ”hon är här för att möta väljarna”.
Jag tar en selfie jag också, fast på visst avstånd. Ikväll får vi reda på om ”rockstjärnestatusen” kan ge det där lilla extra för att Sanna Marin ska få chansen att bilda en S-ledd regering i ytterligare fyra år.
—
