I Sverige kan äldre gå minus varje månad
3 procent tycker Kristersson gör ett mycket bra jobb
ÄLVSJÖ I veckan var det Seniormässa i Stockholm. Årets största samling för äldre med mängder av utställningar, seminarier och föreläsningar.
Även Aftonbladet var självfallet på plats.
Från scenen hördes allsång och utställare ville gärna berätta om spännande resor, hälsotips och artificiell intelligens. Nytt för i år var en fascinerande samling gamla polisbilar från polismuseum.
Inte lika nytt, men ett tecken i tiden, var montern C10:51 från Stockholms Auktionsverk.
”Kanske sitter du på en skatt, utan att veta om det?” stod det, lockande.
Auktionsverkets värderare Henrik Birkeland Åberg finns på plats, får jag veta, och kan konstadsfritt – med stor entusiasm – svara på frågor om upp till fem föremål.
Stockholms Auktionsverk grundades 1674 och är världens äldsta auktionshus. I snart 350 år har man köpt och sålt konst, smycken, klockor och fina möbler, numera även på nätet. Ofta vid arvskiften eller när människor fått lite sämre med pengar.
Jämfört med julklappar åt barnbarnen eller en semesterresa till västkusten kanske inte familjeklenoderna på vinden känts riktigt så värdefulla längre. Bättre att omsätta dem i reda pengar.
Jag tror Stockholms Auktionsverk har tänkt helt rätt, både med sin närvaro och med sin vänliga monter. Många går nog i säljtankar just nu, människors sparkonton ekar allt mer tomma.
Enligt ny statistik från Folksam har en 68-åring i genomsnitt bara ungefär hundra kronor att leva på när allt nödvändigt är betalt. Det kunde Aftonbladet berätta i veckan.
– Det är inte förvånande. Jag har följt det här under många år och sett hur pensionerna minskat. Men det har blivit mer påtagligt sedan inflationen tagit sitt grepp om svensk ekonomi, säger Håkan Svärdman, pensionsexpert på Folksam, till Aftonbladet.
Siffrorna Folksam har tagit fram är förfärliga. I Södertälje, Vallentuna, Botkyrka och Malmö går en genomsnittlig pensionär född 1955 till och med back när det rent nödvändiga är betalt.
Vårt pensionssystem har i praktiken upphört att fungera för stora grupper. Det blir extremt tydligt när matpriserna nu stigit dramatiskt i ett par år utan att politikerna ingripit.
– Det här visar att den allmänna pensionen behöver förstärkas. Vi förordar att man helt enkelt höjer pensionsrätterna, även retroaktivt så att de som är pensionärer i dag också får del av höjningen, säger Håkan Svärdman.
Folksam har i sin rapport bara tittat på just pensionärer födda 1955, men läget för andra är ännu mer problematiskt.
Värst är det för kvinnor som har passerat 80 år och förlorat sin partner. Ingen annanstans blir det tydligare hur brutalt ojämlikheten mellan kvinnor och män slår. Många äldre kvinnor i Sverige drivs rakt ut i fattigdomen.
I Sverige finns 2,3 miljoner pensionärer och många av dem röstade på Ulf Kristersson eller något av hans stödpartier. Frågan är om de är särskilt nöjda idag.
Ulf Kristersson har inte haft någon lätt resa. Det är inte hans fel att Vladimir Putin invaderade Ukraina eller att världen fortfarande återhämtar sig från pandemin. Men efter ungefär ett år vid makten brukar smekmånaden för politiker vara slut, möjligheten att skylla på sina företrädare rinner ut i sanden. Så fungerar svensk politik.
Ulf Kristersson har haft fyra stora kriser att hantera. En Nato-kris, en koranbrännarkris, en gängkris och en kostnadskris för vanligt folk. Han har hanterat samliga på ett sätt som minskat människors förtroende för hans regering.
Enligt Sveriges Radios stora opinionsundersökning förra veckan tycker 3 procent att regeringen gör ett mycket bra jobb. Det är nästan osannolikt lågt.
Men det är inte så svårt att förstå varför. Vi är fortfarande inte med i Nato, SD:s fingeravtryck finns tvärs över de koranbränningar som gjort att Säpo höjt terrorhotnivån, gängvåldet ökar och kostnaderna bara fortsätter skjuta i höjden.
Regeringen har också valt att i allt väsentligt hålla sig passiv. Medan Ulf Kristersson gick ut och försökte lugna stämningarna kring koranbränderna sa Rickard Jomshof (SD) ”blir de upprörda, så elda hundra till”. Utan att statsministern gjorde något. Och medan matjättar och banker skär guld med täljknivar låter Elisabeth Svantesson dem hållas.
I andra länder har regeringar ingripit mot kostnadskrisen för att hjälpa bland annat just pensionärer. Ett exempel på konkreta åtgärder är den bankskatt Socialdemokraterna föreslog i veckan där man helt enkelt tar ifrån bankerna en del av deras övervinster.
Ett annat förslag är att använda statliga bolåneinstitutet SBAB för att sänka vinstmarginalerna på bolån till nästan noll. Ett tredje vore att splittra upp matjättarna och förbättra konkurrensen. Ett fjärde att helt enkelt höja pensioner och barnbidrag. Och så vidare.
Att politiken har större möjligheter att påverka än vi tror blev tydligt under pandemin. Då öppnades statskassan, då investerade man och då skyddades vanligt folk från den värsta smällen. Men det var under en annan regering.
Det går faktiskt att göra samma sak idag.
Lösningen för svenska folket måste inte vara att sälja mormors smycken på Stockholms Auktionsverk. Vi har en historiskt låg statsskuld. Vi har historiskt låga kapitalskatter. Det går både att låna pengar och höja skatten för de mest välbeställda. Om man vill.
Så svaret på frågan ”Kanske sitter du på en skatt, utan att veta om det?” är inte att gå upp på vinden och leta efter arvegods. Det är att kräva av regeringen att den gör sitt jobb.
Det måste inte vara så att en pensionär i Sverige går back varje månad. Det är ett val Ulf Kristersson gör.