I kväll gled valrörelsen ur Kristerssons händer
Än så länge kan han inte göra någon skada
Det börjar bra för Ulf Kristersson. Han kan det här, han har star quality. Han studsar upp på scen med energi, strålkastarna glittrar i hans vita leende.
Magdalena Andersson traskar in med armarna längs sidorna.
De är ett kul par, statsministerkandidaterna på plats i Uppsala för SVT:s debatt. Motsatta poler på scen, plus och minus, och ibland sprakar det till.
Ilsken energi
När Magdalena Andersson nämner att hon behövt lägga valkampanjen åt sidan för att hantera kriserna i jobbet som statsminister händer det något med Kristersson. Hans ögon mörknar, leendet förvrängs till en grimas, han ser ut att gnissla tänder på en frekvens mikrofonen inte kan plocka upp – det är orättvist, han vill också. Han blev snuvad på jobbet för fyra år sedan och har inte glömt det.
På en sekund är ögonblicket över, men energin hänger kvar i luften. Vreden och otåligheten får Kristerssons lemmar att spritta, han gestikulerar och grimaserar, hukar sig fram mot publiken när han svarar på deras frågor.
Han greppar efter något. Men sakta, i direktsändning från Uppsala, glider valrörelsen honom ur händerna.
Rädsla mot hopp
En timme in i debatten är det fortfarande de där första minuterna som präglar känslan i studion. När Magdalena Andersson ska nämna något hon minns från valrörelsen berättar hon om de unga politiskt intresserade hon träffat. Ulf Kristersson säger att han pratat med barn som är rädda för att bli skjutna.
Vänstern vinner val när väljarna känner hopp inför framtiden. Högern vinner när vi är rädda. Det märks.
Glömt Ukraina
Under diskussionen om energikrisen pratar Magdalena Andersson om europeisk solidaritet, att hantera det svåra tillsammans. Hon pratar om kriget och motståndskraften.
Ulf Kristersson säger att elpriserna är regeringens fel. Han bemödar sig inte ens att nämna kriget i Ukraina. Det är som att det inte påverkat hans analys över huvud taget. Det passar inte in i hans berättelse, hans världsbild, de talepunkter han och medarbetarna pillat fram på kansliet.
Verkligheten berör inte Kristersson.
Fortsätter ljuga
Det dröjer bara en kvart in i programmet innan den första lögnen dyker upp, den han upprepat gång på gång genom valrörelsen – kärnkraften lades ned med politiska beslut, säger han. Inget har kunnat påverka honom. Inte ens när Vattenfalls tidigare ordförande gick ut och bekräftade att nedläggningarna av Ringhals 1 och 2 var rent kommersiella beslut ville han lyssna.
Ulf Kristersson har alltid kört på i sin egen värld, arbetat på en egen frekvens. Som kommunalråd i Strängnäs trodde han så starkt på sina egna idéer att han körde kommunens ekonomi i botten – trots förlusterna fortsatte han sälja ut verksamheter med den frenesi bara en kraftig ideologisk övertygelse kan frammana.
Kastade pennor
Tidigare medarbetare har vittnat om hur Ulf Kristersson kunde bli så arg att han kastade pennor och papper på mötena när han inte fick som han ville. Kanske är det ingen slump att programledarna låter honom tala till punkt medan Andersson blir avbruten.
I kväll ser mattan de står på mjuk ut. De är omgivna av minimalt med rekvisita. Inga rörliga bord, inga stolar. Publiken står upp, på tryggt avstånd från kandidaterna, bakom snören och staket.
Ulf Kristersson får vifta med armarna hur mycket han vill, gnissla tänderna så det skär i öronen på åhörarna. Än så länge kan han inte göra någon skada.