Nyamko Sabuni får inte ihop det

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hon får bara inte ihop det, jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp). Hon står i riksdagens talarstol och säger att ”de reformer som regeringen har genomfört sänker trösklarna in på arbetsmarknaden och underlättar för kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv”. Alliansregeringen är alltså ”verkligen inte passiv” när det gäller att skapa jämställdhet.

Socialdemokraterna Eva-Lena Jansson, Carina Ohlsson och Hillevi Larsson får en lätt match i interpellationsdebatten. För fakta är följande:

Alliansregeringen förändrade och försämrade a-kassan. Enligt regeringens egen lagrådsremiss drabbade det kvinnor.

Nyamko Sabuni vill ”skapa förutsättningar” för kvinnor att jobba heltid men regeringen slopar rätten att deltidsstämpla och slänger lagen om rätt till heltid i papperskorgen. Det drabbar alla ofrivilligt deltidsarbetande kvinnor. De kan tvingas leva på socialbidrag i stället för på egna inkomster.

Nyamko Sabuni talar stolt om regeringens jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen, som ska få kvinnor och män att dela mer lika på hushållsarbete och förvärvsarbete. Men samtidigt införs ett vårdnadsbidrag (som Sabuni inte gärna nämner). Det håller kvinnor hemma vid spisen för fickpengar. De positiva effekterna av jämställdhetsbonusen sveps snabbt bort av vårdnadsbidraget. Som dessutom passar sällsynt illa ihop med regeringens annars så omhuldade ”arbetslinje”.

Vårdnadsbidraget är inte ”valfrihet”, som Nyamko Sabuni försöker antyda. Utan ett sätt för politiken att hålla fast vid, och blåsa liv i, tvingande könsroller.

Regeringens skatterabatt på hushållsnära tjänster ”bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar och därmed till att förena arbete och familjeliv”, säger Sabuni. Hur bidrar det till jämställdheten att familjer köper städhjälp i stället för att män börjar dela städningen med kvinnor? Att överhuvudtaget se skatterabatt på hushållstjänster som jämställdhetspolitik är att bekräfta föreställningen att kvinnor ska sköta hushållsarbetet. Antingen hemma hos sig själva eller hos någon annan.

Sabuni ska föreställa jämställdhetsminister, men använder inte genusglasögonen i sitt uppdrag. Inte så konstigt kanske, med tanke på att en könsanalys av regeringens politik skulle tvinga henne att underkänna den.

Ett år in på mandatperioden har Sabuni lyckats få ihop en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Planen är viktig och många av åtgärderna är bra. Mäns våld mot kvinnor är vårt samhälles allra mest skriande könsorättvisa.

Men som ersättning för en radikal och ambitiös jämställdhetspolitik räcker inga handlingsplaner. Den icke-feministiska alliansregeringen har en icke-feminist som jämställdhetsminister. Resultatet syns i politiken som spär på könsorättvisorna.