Strömmer tror 1984 är en instruktionsbok
Nej, demokratier gör inte människor statslösa
Det var i maj 2018 som partisekreterare Gunnar Strömmer (M) klev upp på scenen inför ett jublande Sverigemöte i Göteborg för att tala om partiets nya slogan ”Lika för alla”.
Alla, sa han, alla ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i Sverige.
– Sverige ska vara en öppen gemenskap men det ska finnas krav, sa Gunnar Strömmer.
Mindre än ett år innan hade han valts till partisekreterare för ett parti vars förre partiledare, Anna Kinberg Batra, fått avgå för att Moderaterna rasat till omkring 16 procent i opinionen.
I dag ligger väljarstödet på runt 17.
Och det är en annan Gunnar Strömmer som talar till oss, nu som justitieminister.
Borta är talet om rättigheter och möjligheter. Begrepp som ”lika för alla” är något man möjligen kan läsa hos kritiska jurister och annat löst folk utan särskilt stor politisk betydelse.
Inte ens det mest fundamentala – medborgarskapet – är längre ”lika för alla”.
Rättssäkerhet, en av den liberala demokratins absoluta fundament, är inte längre så viktigt. Anonyma vittnen, angiverilag, visitationszoner och en rad nya befogenheter åt polisen flimrar förbi på pressträffarna. Summan av alltsammans har fått ledande jurister att tala om att Sverige är på väg att bli en auktoritär stat.
Företrädare för regeringspartierna, senast Jimmie Åkesson i SVT:s 30 minuter, har talat om att gå ännu längre. Att människor ska kunna hållas inlåsta utan rättegång på obestämd tid.
Eller införa undantagstillstånd, eller utegångsförbud, eller kollektiva bestraffningar mot hela familjer om någon begår brott, och så vidare.
Gunnar Strömmers personliga resa är intressant. En gång frihetsälskande ordförande i Moderata ungdomsförbundet. 2002 var han med och grundade Centrum för rättvisa vars mål var att driva domstolsprocesser för personer vars rättigheter kränkts av staten. Syftet var ideologiskt nyliberalt, att begränsa statens makt och öka individens frihet.
Steget från detta till nu är hisnande.
Gunnar Strömmer 2002 tog öppen strid mot hela statsapparaten för enskilda individers frihet och rättigheter.
Gunnar Strömmer 2023 verkar istället se George Orwells dystopi om den totala övervakningsstaten – 1984 – från 1948 som en slags instruktionsbok.
Så vad hände egentligen på vägen? Var blev ni av ljuva drömmar?
Viljan till makt hände.
Och då är det SD:s politik som ska genomföras.
I 1984 är statens övervakning total. Genom elektronisk kontroll och angiveri styrs inte bara människors kroppar utan även deras sinnen och deras språk. Rädslan för att göra fel och bli avslöjad letar sig in i människors allra mest privata.
George Orwell var en skicklig iakttagare av den mänskliga naturen. Det är just så övervakning, kontroll och angiveri fungerar. Så förvrids tankarna och tilliten till andra utraderas.
I veckan föreslog Gunnar Strömmer att Sverige ska kunna göra människor statslösa, alltså ta ifrån någon svenskt medborgarskap trots att de inte har något annat.
Den dag det blir verklighet är vi inte längre lika inför lagen utan ett A-lag och ett B-lag. Vissas rättigheter, friheter, möjligheter och exempelvis själva rösträtten kan försvinna med ett pennstreck.
I kombination med kraven på utvisning eller ”återvandring” för luddiga orsaker som ”bristande vandel” och nu senast fel åsikter om Israel-Palestina-konflikten öppnas dörren för vad som nog bara kan beskrivas som fullständigt godtycke.
Under regeringens retorik ligger det underförstådda att all repression riktar sig mot gängkriminella, eller i varje fall mot utsatta förorter. I villakvarter och radhus kommer man inte påverkas. Det är ”dom andra” som drabbas.
Men så fungerar det inte. Rättigheter som försvinner kommer inte tillbaka. Alla kan – och kommer att – drabbas.
Kanske inte idag.
Men när balansen mellan statens makt och individens hela tiden tippas över till statens fördel är det snart dina rättigheter och dina möjligheter som drabbas.
Din vardag.
Och då är det försent att protestera.