V-topparna kan stoppa Sjöstedt

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”För Vänsterpartiet har frågan alltid varit hur man ska förhålla sig till samhällsförändringarna”

helskärm

I dag samlas Vänsterpartiet för sin 39:e kongress. Platsen är Uppsala och partiet ska, bland annat, välja sin tolfte parti­ledare.

Allt pekar på att det blir Jonas Sjöstedt. Den 46-årige Umeågöteborgaren har valberedningens stöd, och även om Vänsterpartiet är kända för sin oberäknelighet känns han självklar.

Den stora stridsfrågan verkar i stället bli om Sjöstedt ska få sällskap som partiledare. Enligt en rundringning som Svenska Dagbladet gjort i veckan finns det en majoritet bland partidistrikten för delat partiledarskap.

Hur kongressombuden röstar om stadge­frågan får vi se. Kanske får Sjöstedt sällskap av Ulla Andersson. Kanske inte.

Maktdelningsidén lever kvar

1917 bildades Vänsterpartiet genom en utbrytning från Socialdemokraterna. Man bröt sig ur bland annat som en reaktion mot den socialdemokratiska partikulturen och toppstyrningen. På den ­tiden hade Vänsterpartiet delat ledarskap och tydliga riktlinjer som skulle förhindra maktkoncentration. Språkrörsmodellen föll bort, men maktdelnings­idén lever.

Det är därför partistyrelsen i dag är emot ett delat ledarskap, man anser att ansvaret för ”det kollektiva ledarskapet” ligger hos dem.

Schyman lyfte partiet

Trots Vänsterpartiets år i Moskva-­leninismens tjänst under 1900-talet har man fortsatt varit skeptisk mot toppstyrning och tydliga hierarkier. I stället har man odlat en partikultur med flera olika maktbaser som blockerar och håller ­efter varandra.

För Vänsterpartiet har frågan alltid varit hur man ska förhålla sig till samhällsförändringarna, oavsett om vi skriver 1918, 1998 eller 2011 i kalendern. Ska man ägna sig åt dagspolitik eller systemkritik? När Socialdemokraterna som i dag har stöd av runt 25 procent av väljarna blir den frågan än mer aktuell.

Under Gudrun Schyman nådde Vänsterpartiet nya höjder tack vare att kvinnor, svikna socialdemokrater och unga uppfattade att partiet stod för en radikal och modern samhällskritik.

I dag finns en politisk sprängkraft i globala rättvisefrågor, miljön, jämställd­heten och integriteten. Det har Miljö­partiet förstått.

Det är bland annat därför man gått som en raket i opinionen och det är därför Sverigedemokraterna deklarerat att Miljöpartiet – inte Vänsterpartiet – nu är ­huvudfienden.

Det återstår att se om Jonas Sjöstedt kan ändra på det. Han har i debatt­artiklar, tv-framträdanden och intervjuer visat att han vill.

Frågan är om partiets alla maktbaser låter honom försöka.