Romerna fördrivs i dagens Sverige
– Polisen ska avhysa dem från kommunen. Jag vill inte att de ska vara i Katrineholm nu, de ska åka vidare, sa Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande.
Polisen vägrade med hänvisning till att det inte fanns några regler om campingförbud i den lokala ordningsstadgan. Men Dahlström gav sig inte, det var mitt i valrörelsen 2010 och romerna skulle bort, lagstöd eller inte.
Efter allt bråk packade de romska familjerna ihop och drog vidare.
I Sverige vet nästan ingen vad ”Porrajmos” är. Men den som läst Elie Wiesel, själv överlevande från Auschwitz, om ”Zigenarnatten” lär aldrig glömma. Natten mellan 2 och 3 augusti 1944 fördes 3 000 romer; sjuka, barn och gamla, till gaskamrarna. Det ”zigenska familjeläger” som funnits i Auschwitz tystnade för evigt.
Även Sverige är på sätt och vis medskyldigt till det som hände. Vi stängde våra gränser för de romer som försökte fly undan nazisterna. Inte förrän 1953 öppnade vi dem igen, nio år efter att Auschwitz ”zigenska familjeläger” tömdes.
Porrajmos är nazisternas folkmord på minst en halv miljon romer, kanske ännu fler. Ett av världshistoriens värsta brott. Ändå minns vi så lite, vet så lite, pratar inte om det.
Nazisternas brott var kulmen på århundraden av förföljelse. Romerna invandrade till Europa från Indien på 1300-talet, och av världens ungefär 20 miljoner romer bor 12–15 miljoner här.
De flesta romer bor inom EU:s gränser, varav ungefär 3 miljoner bara i Rumänien.
I måndags hade jag möjlighet att samtala med Rumäniens utrikesminister Titus Corlatean om bland annat detta.
– Det finns fortfarande en fattigdom och många romer är inte integrerade i samhället. Regeringen försöker bland annat arbeta med att förbättra utbildningen, sa Corlatean.
Att få integrationen av romer i Rumänien att fungera bättre, att skapa jobb och framtidstro, är en av nycklarna till att förbättra romernas situation i hela Europa.
– Om man inte ger människor ett alternativ till utanförskap så kommer inget att ändras, men det behövs mer satsningar och vi behöver samarbeta om detta i Europa, sa Corlatean.
Att frågan är aktuell beror på att Rumänien står på tur att gå med i EU:s gränssamarbete, Schengen. Frågan sköts nyligen upp till i höst efter kritik från bland andra Tyskland och Nederländerna. Även om man inte säger det rakt ut spelar frågan om romer en roll.
Titus Corlatean vänder sig starkt mot hur dessa frågor hanteras i debatten. Det är lätt att ta politiska poäng på detta
i tider av kris. Och bilden är inte rättvisande.
– Det bor många från Rumänien över hela Europa, de flesta är väl integrerade, de jobbar, många har hög utbildning som läkare och forskare, säger han.
Hans irritation är lätt att förstå. EU flyttar hela tiden gränsen för Rumänien. Samtidigt måste även landet göra sin hemläxa. Rättssystemet är eftersatt och diskriminering av romer hör till vardagen. Regeringen måste satsa mer på att skapa jobb och höja utbildningsnivån bland romerna. Den öppna rasismen mot romerna måste upphöra.
Men Corlatean har en klar poäng, Rumänien kommer knappast klara detta på egen hand. Situationen för romerna måste ses som en gemensam europeisk fråga.
I Öst- och Centraleuropa har romerna blivit hävstång för flera fascistiska partier. De tydligaste exemplen är Jobbik i Ungern som är tredje största parti och Ataka i Bulgarien som är fjärde största.
På senare år har Europa börjat ta romernas situation på större allvar. I Sverige har officiella minnesstunder hållits till minne av Porrajmos. På nationaldagsfirandet på Skansen 6 juni 2012 fick Romska ungdomsförbundet ta emot en svensk flagga direkt av kung Carl XVI Gustaf. Ett sätt för det officiella Sverige att uppmärksamma romernas 500-åriga svenska historia.
Samtidigt talar den svenska regeringen med dubbla tungor om romernas rättigheter.
Å ena sidan pressar de på i Bryssel för att förbättra EU:s arbete i frågan.
Å andra sidan diskuteras förbud mot tiggeri och Tobias Billström har försökt införa visumtvång för bland andra romer från Balkan.
Det är en väldigt konstig position. Om vi inte lever som vi lär, hur ska vi då få andra att ta oss på allvar?
Det är värre i andra länder, men även lång väg kvar innan romer behandlas som andra i Sverige.
I dag känner de flesta av oss igen antisemitism och annan rasism när vi ser den. Ett viktigt steg är att vi lär oss känna igen även antiziganismen, rasismen mot romer.
Att göra upp med ett halvt årtusende år av lögner, fördomar och diskriminering är inte enkelt, men det är en moralisk överlevnadsfråga för Europa.
Och om vi inte börjar med oss själva, var ska vi börja då?