Vi har pengar till personlig hygien
3 juni 2016. LSS
När personlig assistans för svårt funktionshindrade infördes 1994 var det en stor frihetsreform för många.
I dag har ungefär 16 000 personer möjlighet att få hjälp att klara vardagens alla grundläggande behov. Det handlar om saker de flesta av oss tar för givna som personlig hygien, hjälp med påklädning, måltider och att kunna kommunicera med omgivningen.
Personlig assistans blev en väg till ökad livskvalitet för en stor grupp svenskar som tidigare ofta hamnat mellan byråkratins stolar.
Men reformen påverkade oändligt många fler, särskilt de föräldrar, syskon, barn och andra anhöriga som tidigare fick dra ett mycket stort lass.
Rätten till personlig assistans är också på ett djupare plan en manifestation av att alla människor i vårt samhälle har lika värde. Att om något riktigt allvarligt inträffar, som sjukdom eller olycka, så finns vi där för varandra. Reformen har på det sättet blivit en del av vårt samhällskontrakt.
Men personlig assistans har hela tiden varit dyrt och politiker på alla nivåer har knorrat i 20 års tid. Kostnaden uppgår till över 30 miljarder per år och ungefär 80 000 personer har fått anställning som personliga assistenter.
Utredning mot fusk
Förra veckan tillsatte regeringen en utredning för att minska kostnaderna och stävja det fusk som förekommit. Det har gjort många oroliga och kommunikationen till berörda verkar ha hanterats dåligt.
Självklart behöver stora reformer ses över med jämna mellanrum. Fusk måste bekämpas. Men regeringen är på tunn is, de säger en sak och gör en annan.
”Det handlar således inte om försämrad kvalitet för de personer som är berättigade till personlig assistans”, skriver ansvarig minister Åsa Regnér (S) i ett inlägg på Dagens Nyheters debattsida.
Men detta är faktiskt inte sant. Assistansersättningen går till löner och mindre pengar ger färre arbetstimmar. Klart det blir ”försämrad kvalitet”.
Svårt funktionshindrade har knappast någon stark röst i debatten. Men riktade besparingar på de mest utsatta rimmar illa med socialdemokratiska värderingar. Det kommer att möta motstånd.
Kvinnor går ned i arbetstid
Dessutom, som regeringen själv gärna påpekar, går svensk ekonomi utmärkt.
Talet om att ”dämpa kostnaderna” bygger dessutom på att någon annan rycker in och sköter omvårdnaden. Vem som får göra det jobbet borde nog Åsa Regnér, som även är jämställdhetsminister, fundera över ett varv till.
Redan i dag går många kvinnor ner i arbetstid för att vårda nära anhöriga.
Det var väl inte riktigt mer av den varan Stefan Löfven menade med ”feministisk regering”.