Fyra saker du ska veta – om DÖ
I går presenterade moderaterna som det sista oppositionspartiet sitt svar på Magdalena Anderssons vårbudget, men det är inte sakinnehållet som skapar rubriker. Just nu är det politiska Sverige strängt upptaget med att prata om röstning, taktik och – mer än någon annan
– decemberöverenskommelsen.
Diskussionen fick i går till och med en av svensk statsvetenskaps nestorer – Leif Lewin – att dra ut linjerna till rösträttsstriden och högerns historiska motstånd mot demokrati.
Resultat av ett ultimatum
Man kan tycka att det mesta borde vara sagt i ärendet. Ändå finns det några grundläggande förutsättningar som måste upprepas.
För det första är uppgörelsen från i julas ett resultat av Sverigedemokraternas ultimatum i höstas. Om Sverigedemokraterna gjort som riksdagspartier brukar, och röstat för sina egna förslag, hade budgetreglerna gjort att regeringen enkelt fått igenom sin politik.
För det andra är decemberöverenskommelsen en effekt av allianssamarbetet. Utan ett gemensamt budgetförslag från de borgerliga hade uppgörelsen inte behövts, och i stället vi hade antagligen fått mer av samarbete över blockgränsen. Nu vill ju de borgerliga partierna fortsätta sitt samarbete – även om de inte kommer att lägga budgetförslag tillsammans – så överenskommelsen behövs.
För det tredje är alternativet till rimliga regler därför en borgerlig regering med stöd av Sverigedemokraterna.
Kritiken mot decemberöverenskommelsen ska därför, nästan alltid, läsas som kod för en vilja att skapa just en sådan
regering.
Och för det fjärde måste det till slut sägas att många av uppgörelsens borgerliga kritiker antagligen vill just det. De vill få argument för en tuffare migrationspolitik och en brutalare kriminalpolitik, för att ta några exempel.
Det parlamentariska läget erbjuder bara det perfekta tillfället att släppa fram reaktionära tankar som alltid funnits där.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.