Säpo kan missa en svensk Breivik

I december förra året presenterade Säkerhetspolisen rapporten: ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige”.

Av en slump skedde presentationen efter att självmordsterroristen Taimour Abdulwahab sprängde sig på Bryggargatan mitt i Stockholm.

Rapporten var en uppföljning till ”Våldsam politisk extremism” som ­Säkerhetspolisen och brottsföre­byggande rådet gav ut 2009.
 

Där beskrivs högerextrema ”vit makt-miljön” och vänsterextrema ­”autonoma miljön”. Ingen av dem hotar Sveriges demokratiska statsskick men de kan ­utgöra hot mot enskilda, och mot ­varandra.

Detta var den karta över extremister ­Säkerhetspolisen redovisade fram till det Anders Behring Breivik kall­blodigt ­mördade 77 människor i den värsta terrorist­attack som utförts i Norden.

I måndags hade Säkerhetspolisen pressträff och förklarade pedagogiskt att de inte såg något skäl att ändra ­bedömning.

Den våldsbejakande islamismen är fortfarande det största hotet. Kartan gäller. Verkligheten göre sig icke besvär.
 

En historisk parallell är Säkerhets­polisens agerande i samband med ­mordet på utrikesminister Anna Lindh. Enligt deras bedömning av hotbilden fanns inget hot mot henne.

Till och med efter att Anna Lindh mördats fortsatte Säkerhetspolisen ­hävda att detta var en korrekt bedömning.

Anders Behring Breivik var, om man ska tro honom själv, i första hand hatisk mot muslimer. Han var en del av den antimuslimska miljön.

Efter terrordåden i Norge har många frågat sig hur denna miljö kunnat få ­sådant genomslag. Men Säkerhetspolisen har i dag inga planer på att kartlägga och redovisa hur dessa nätverk ser ut.

Justitieminister Beatrice Ask bör ge ­Säkerhetspolisen i uppdrag att ta fram en motsvarande rapport som man ­redan gjort om den våldsbejakande islamistiska­ extremismen.

Följ ämnen i artikeln