Skynda långsamt med Syrienattack

Anders Lindberg

Politisk chefredaktör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2013-08-29

helskärm

29 augusti 2013

Kriget i Syrien

helskärm

I går bekräftade FN:s och Arabför­bundets speciella sändebud till Syrien, Lakhdar Brahimi, att en attack med någon form av kemiska vapen ägt rum i Syrien.

Vem som ligger bakom angreppet är ­inte fastställt men det mesta tyder på att regimen i Damaskus är skyldig. FN:s ­inspektörer har ännu inte rapporterat till Säkerhetsrådet och innan vi vet mer är det knappast rimligt att besluta sig för vad som bör göras.

Storbritannien har lagt fram ett förslag till resolution i Säkerhetsrådet som ­pekar ut Syriens president Bashar al-Assad som ansvarig och ger mandat att använda ”nödvändiga medel för att skydda civila”.

Över 100 000 människor har dött

Det skulle ge en otvetydig folkrättslig grund för ett militärt angrepp mot Syrien. Resolutionen kommer dock knappast gå igenom eftersom Ryssland har veto i Säkerhetsrådet.

Inbördeskriget i Syrien har pågått i två och ett halvt år men genom att kemiska vapen använts i stor skala är en definitiv gräns passerad. Världen kan inte stilla­tigande se på när massförstörelsevapen används. Priset för vår passivitet i Syrien­ är redan allt för högt. Över 100 000 människor har dött och en stor del av landets befolkning är på flykt.

Kan agera utan mandat

Ändå är det viktigt att skynda långsamt med krigsretoriken. I första hand måste Säkerhetsrådet få möjlighet att diskutera­ inspektörernas rapport så att vi får reda på vad som har hänt. Sedan är det upp till Säkerhetsrådet att agera.

Flera länder har redan börjat tala om möjligheten att agera utan mandat från Säkerhetsrådet. Det exempel som lyfts fram är Natos luftkrig om Kosovo 1999. Det finns stora likheter. Även då fanns ett uppenbart hot mot civilbefolkningen. Även då hade man att göra med en hänsynslös diktator som redan visat sig vara kapabel till folkmord. Även då var säkerhetsrådet blockerat.

Kan lägga in sitt veto

Om inspektörerna hittar bevis på att regimen i Damaskus har använt kemiska stridsmedel mot sin egen befolkning har världen inget annat val än att agera.

En regering som gasar barn har inget existensberättigande. Det borde vara uppenbart för alla, även beslutsfattarna i Moskva­ och Peking.

Än så länge ska nog krav på militär ­intervention utanför FN-systemet delvis ses som förhandlingstaktik i Säkerhetsrådet. Men om Ryssland och Kina återigen lägger in sitt veto och lamslår världssamfundet kommer saken i ett nytt läge.