Risk att Europa dras in i Syrien-konflikten
31 MAJ 2013. Syrien
Sedan upproret mot diktatorn Bashar al-Assad inleddes 2011 har över 80 000 människor dött och enligt vissa uppgifter är en fjärdedel av befolkningen på flykt. Det mänskliga lidandet är oerhört och konflikten hotar att destabilisera hela Mellanöstern.
Själva inbördeskriget är också en form av ställföreträdande konflikt mellan de regionala rivalerna Iran och Saudiarabien. Iran och dess libanesiska terrormilis Hizbollah har militära förband inne i Syrien som stödjer regimen medan Saudiarabien bistår rebellerna med utrustning och vapen.
Inga villkor att al-Assad ska avgå
I veckan beslutade EU att häva sitt vapenembargo. Bakgrunden är att vissa EU-stater vill ha möjligheten att bistå
rebellerna med vapen. Beslutet kan ifrågasättas, risken är att Europa i praktiken dras in som part i konflikten.
Barack Obama slog tidigt fast en ”röd linje”. Om kemiska vapen kom till användning vore det ett ”allvarligt misstag”, sa han. I korten låg ett militärt ingripande. Nu har kemiska vapen använts och Obamas röda linje visade sig inte betyda så mycket i praktiken.
I stället har USA och Ryssland enats om en ny fredskonferens som är tänkt att äga rum i Genève under juni. Lösningen är misstänkt lik den linje Ryssland länge drivit. Några villkor om att al-Assad ska avgå eller vapenvila utlysas har heller inte synts till. Valet av Genève är lite ironiskt, det var där den förra, i praktiken resultatlösa, fredskonferensen hölls den 30 juni 2012. Frågan är vad som blir skillnaden mellan Genève 1 och Genève 2?
Men var det verkligen en ny konferens Barack Obama menade med hoten om en ”röd linje” som inte fick överträdas? Tror verkligen EU att det är vapen Syrien lider brist på?
Domstol i stället för palats
Den senaste veckan har den syriska oppositionen försökt bli överens under ett möte i Istanbul. Splittringen är pinsamt uppenbar och det är fortfarande oklart hur oppositionen kommer agera inför fredskonferensen.
Men med allt detta sagt vore det självfallet en framgång om Genève 2 blir av och parterna faktiskt sätter sig ner vid samma förhandlingsbord. Det finns ingen militär lösning på konflikten i Syrien. Samtidigt får det inte skapas en illusion av att regimen i Syrien kan sitta kvar och allt fortsätter som före upproret.
Bashar al-Assad hör hemma inför en brottmålsdomstol, inte i ett presidentpalats.