Politikers krav på ”tack” och ”ursäkter” är fåniga

Någon måste hämta upp svensk debatt från dagis snart

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin föreslår i ett inlägg på X, tidigare Twitter, att Magdalena Andersson ska ge Ulf Kristersson ”reservationslöst beröm” för hans ledarskap i Natofrågan.

På riktigt alltså.

Både L-ledaren Johan Pehrsson och hans partisekreterare Gulan Avci har krävt att Magdalena Andersson ska be Youtubern Henrik Jönsson ”om ursäkt”.

Andersson undrade offentligt vem som finansierade Jönssons opinionsbildning.

”Be om ursäkt”

S-profilen Jan Emanuel Johansson gjorde faktiskt allvar av uppmaningen och bad själv Henrik Jönsson om ursäkt, å arbetarrörelsens vägnar. En ros fick han. Och några spaltmeter till i pressen.

”Magda borde göra som Jan Emanuel – be om ursäkt” uppmanade sen exempelvis Norrtelje tidning på ledarplats.

Till och med M-profilen Delmon Heffo, som blev rikskänd när han kallade Annika Strandhäll för ”hora”, drog en lans för det goda samtalet. Han krävde att Magdalena Andersson ska ”be om ursäkt och avgå”. Detta efter att en tysk tidning felöversatt hur många moskéer Sverigedemokraterna vill riva.

Var kommer allt detta känslopjuck ifrån?

Fånigt

Det tårdrypande tonfallet i kraven på ”tack” och ”ursäkter” från Magdalena Andersson får mig lite full i skratt.

Nej, Ulf Kristersson har inte skött Natoansökan särskilt bra. Han lovade inför valet att allt skulle gå snabbt. Tobias Billström har återkommande sagt att det löser sig ”till sommaren” eller ”om några veckor”. Kristerssons stödparti SD och koranbränningarna kan snarare sägas ha saboterat ansökan utan att Kristersson gjort något åt det.

Och krav på ”en ursäkt” till Henrik Jönsson är bara fånigt. Det är världens minsta fiol som spelar. Hela poängen med hans verksamhet är ju att provocera.

Ett stort ”grattis” till honom vore mer på sin plats. För uppmärksamheten, inte minst.

Dagisnivå

Någon måste snart hämta upp svensk politisk debatt från dagis, eller förskolan som det egentligen heter.

Självfallet finns ibland skäl för politiker att berömma politiska motståndare eller be om förlåt.

Men dessa krav på ”tack” och ”ursäkter” är ju inte ärligt menade utan har blivit ett billigt grepp för att få uppmärksamhet. En retorikens motsvarighet till KU-anmälningar i riksdagen.

Så snälla.

Det här blir outhärdligt.