Mejla

Susanna Kierkegaard

Låt dig inte luras av fåniga valkompasser

Jag, miljöpartist? Fortsätt drömma

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Digital kompass.
Digital kompass.

Känsliga läsare varnas – den här texten innehåller anekdotisk bevisföring. Men jag tror att jag är något på spåren.

När jag pratar med bekanta och obekanta om politik, främst folk i min egen ålder eller yngre, ser jag ett mönster. De är alla fruktansvärt nojiga över att kopplas ihop med åsikter de inte håller med om till hundra procent.

Detta gör dem ytterst ovilliga att engagera sig i partier. Många är klimataktivister, men ingen vill vara miljöpartist. De som är för ökad jämlikhet vill inte kalla sig vänsterpartister eller socialdemokrater. De vägrar skriva under mer omfattande politiska program om de inte håller med om varje punkt, trots att det är det bästa sättet att påverka på riktigt.

Denna individualism präglar hela min generation, folk födda på 90- och 00-talet. Man gör allt man kan för att slippa få en etikett i pannan.

Jag är verkligen socialdemokrat – lovar på hedersord

Inför valet gör många av dessa unga valkompasser för att orientera sig. Det är ett uselt sätt att bestämma sig för vad man ska rösta på. Valkompasserna har nämligen exakt samma svartvita inställning till politik som den nojiga generationen.

Jag har aldrig blivit socialdemokrat i en valkompass. Oftast tycker algoritmen att jag hör hemma hos V eller MP. Detta trots att jag röstat på Socialdemokraterna i varje val och varit medlem i partiet sedan jag gick på högstadiet. Jag är verkligen socialdemokrat – lovar på hedersord.

Men valkompasserna plockar inte upp ideologi eller historia. Det finns inget utrymme för att vara fortsatt lojal med ett parti även om man önskar att det skulle röra sig i en annan riktning. Partiet blir likställt partiledningens beslut. Bredden inom partierna skalas bort helt, stora interna rörelser som Reformisterna försvinner.

Killarna är gamers och ”aktienördar”, vad nu det betyder

Resultatet blir att man röstar på det parti som man håller med i flest frågor just nu. Men det är inte särskilt långsiktigt. Sakpolitik förändras, partierna ändrar sig. Den som röstar utifrån enskilda frågor riskerar att bli besviken. Det är säkrare att hitta en ideologi man identifierar sig med, förhoppningsvis delar man då politisk kompass med partiet man väljer.

Vad identifierar sig unga med då? Killarna är gamers och ”aktienördar”, vad nu det betyder.

Tjejerna är feminister och miljövänner. Miljön är den viktigaste politiska frågan för de mellan 18 och 29 år. Trots det lyckas Mp med konststycket att vara det minst populära partiet i samma åldersgrupp.

Kanske är aktivisterna inte redo att skriva under på hela det gröna partiprogrammet. Eller så har valkompasserna fört dem på villovägar.

Jag kommer åtminstone aldrig låta en algoritm berätta för mig vad jag ska rösta på.

Publisert:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.