Vi har underbara dagar framför oss
25 DECEMBER 2010. Välfärdssamhället
Sverige, december 2010. 390 000 personer är arbetslösa. 340 000 barn lever i fattigdom. Var fjärde ung saknar jobb.
I Sverige har det under hösten debatterats Teppanyakihällar. I förra veckan jultalade Fredrik Reinfeldt på Skansen. Han var nöjd.
Ibland, denna dystra höst, har det låtit som om socialdemokratins värderingar upphört att gälla eller att den grundläggande samhällsanalysen inte längre gäller.
Så är det inte.
Frihet, jämlikhet och solidaritet är målet. Medlet en politik som har som utgångspunkt att människan existerar i ett socialt sammanhang, att frihet hänger ihop med ekonomisk styrka, och att starka kapitalintressen behöver motvikter.
Att klimatfrågan kräver politiska lösningar, och att den innebär en möjlighet att ställa om samhället så det blir bättre, med fler jobb, modernare. Att målet är att människor – alla människor – får växa, och att vi ska dela på riskerna och bördorna.
Allt detta gäller. Därför vore en bra start på det nya året om socialdemokrater slutade hänga med huvudet och be om ursäkt. Räta på ryggen, ni har skapat ett av de mest anständiga samhällena i världshistorien. Där spädbarnsdödligheten är låg, villkoren på arbetsmarknaden hyggliga, jämställdheten i topp, utbildning gratis för alla, den sociala rörligheten hög, tillväxten god, kvinnor får jobba och ungarna gå på dagis. Och som dessutom är hyggligt öppet och tolerant.
Vi behöver en diskussion som handlar om mål, inte om medel, skrev den brittiske historikern Tony Judt i sin uppmärksammade bok, Ill Fares the Land, som handlar om socialdemokratins framtid.
Det är där någonstans problemet ligger. Politiken, både språket och innehållet, måste bli mer moralisk.
Visst, det är svårt att få till ett sådant samtal med politiska motståndare som Borg och Reinfeldt, som vill att allt ska framstå som teknik. Skattesänkningar sägs syfta till fler jobb, inte att klyftorna ska öka. En diskussion om a-kassan reduceras till att handla om några procentsatser hit eller dit.
Det enda sättet att visa hur fel de har, är att säga som det är.
När det gäller a-kassan är sanningen att en arbetslöshetsförsäkring som alla har råd att vara med i och har bra ersättningsnivåer är bra för människan.
Det gör att hon vågar ta risker, inte accepterar vilka skitjobb som helst och kan leva ett stoltare, tryggare liv. Att detta dessutom håller konsumtionen uppe när det blir ekonomisk kris är det geniala i den socialdemokratiska synen på ekonomin.
Detta står i mycket skarp kontrast mot den Borgska människosynen som bygger på att ekonomiska incitament, i klarspråk rädsla för att få gå från hus och hem, är det som styr mänskligt beteende.
Men människor är inte diagram.
I verkligheten är det till exempel så att lycka smittar. Det gör även goda hälso-vanor, benägenhet att rösta och tillit.
I framgångsrika samhällen skapas en positiv spiral, i relationer mellan människor. Eftersom vi bryr oss om varandra, tar vi hänsyn till andras önskningar när vi fattar ekonomiska beslut skriver Nicholas Chrisakis och James Fowler i boken Connected, som beskriver hur sociala nätverk styr mycket av vårt beteende och sägs vara en av Labourledaren Ed Milibands inspirationskällor.
I årets verkliga politiska blockbuster Jämlikhetsanden visade författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett att jämlika samhällen är tryggare, mer hälsosamma och mer jämställda.
Slutsatsen? När a-kassan sänks och klyftorna ökar, så får det konsekvenser bortom Anders Borgs enkla incitamentskalkyler.
I Sverige är fortfarande förtroendet för välfärdssamhället högt. Men frågan är hur länge till.
Segregeringen i skolan ökar. Andelen arbetslösa som har en anständig försäkring är nere i 50 procent. Om två år får bara var fjärde löntagare ut 80 procent av sin inkomst om de förlorar jobbet.
Sverige är värt något bättre. Helst en politik som har en större idé om människa och marknad än en powerpoint-presentation, och som tycker att jämlikhet har ett värde i sig.
Annorlunda uttryckt. Sverige behöver mer socialdemokrati. Och gärna en som orkar, för att låna ett uttryck av statschefen, vända blad och möta framtiden med lika delar nyfikenhet och jävlar anamma.
Eller som Olof Palme (varje bombastisk juldagsledare bör ha minst ett Palmecitat) sa redan på SSU-kongressen 1964.
Idéerna är döda säger somliga. Vårt svar är: vi står ännu bara i begynnelsen.