USA måste agera innan hoppet slocknar
Handslaget i Aqaba den 4 juni var motvilligt. I alla fall från den israeliske premiärministern Ariel Sharons sida. Hans palestinske kollega Mahmoud Abbas, i praktiken tillsatt just för att få detta handslag framför tv-kamerorna till stånd, gjorde vad han kunde för att leva upp till det internationella samfundets förväntningar.
Medan Abbas lovade ett slut på den väpnade kampen i den andra intifadan var signalerna från Sharon mer svävande.
Visst talade den israeliska premiärministern om en palestinsk stat och avveckling av vissa bosättningar.
Men förbehållen var så många att de var rena inbjudan till dem som vill stoppa freden genom terror.
I en knapp vecka tilläts världen att leva i föreställningen att det pågick en fredsprocess. Det gällde också den amerikanske presidenten George W Bush som till sist tycks vara på väg att inse att Palestinafrågan är den viktigaste nyckeln till stabilitet i Mellanöstern. Sedan fattade någon, kanske Sharon själv, beslutet om tisdagens helikopterattack mot Hamasledaren Abdel Aziz al-Rantissi.
Efter mötet i Aqaba signalerade Hamas och andra militanta grupper att de tänkte fortsätta den väpnade kampen. Angreppet på en israelisk armépostering i söndags visade att dessa grupper inte litade på någon ”färdplan” för fred.
Till skillnad från de militanta palestinierna hävdar den israeliska regeringen att den ska medverka i fredsprocessen. Ändå, eller just därför, innebär den israeliska regeringens beslut att inleda fullt krig mot Hamas ett grundskott mot fredsprocessen.
Om det funnits några förhoppningar om att den politiska processen skulle kunna dämpa våldet dog de, till skillnad från al-Rantissi, när raketerna slog ner i Hamasledarens bil.
Attentatet mot Abdel Aziz al-Rantissi kan bara tolkas som ett medvetet sätt att skjuta fredssträvandena i sank.
Reaktionen har inte låtit vänta på sig. Självmordsdådet i onsdags på buss nummer 14 i Jerusalem har följts av allt mer urskillningslösa helikopterattacker. Terror och mot-terror.
Antingen den palestinska myndigheten företräds av Yassir Arafat eller Mahmoud Abbas har Israel berövat den varje militär och moralisk möjlighet att hindra våldet.
I en intervju i den israeliska tidningen
Ha’aretz säger FN:s generalsekreterare Kofi Annan att konflikten påverkar hela regionen.
Samtidigt ifrågasätter Annan att de amerikanska observatörer som ska vara på plats i nästa vecka kan hindra våldet. Han tror inte konflikten kan lösas utan medverkan av utländska fredsbevarande trupper.
Det är något palestinierna länge krävt, men som israelerna blankt avvisat. Det blev också reaktionen i går.
FN-chefens förslag är inte nytt. Men inte minst för George W Bush som satt sin och USA:s prestige på spel för att få igång en fredsprocess skulle det kunna vara en möjlighet att rädda det hopp som nu är på väg att slockna. Bush skulle kunna tvinga igenom en truppnärvaro, men det kräver att han går emot den israeliska regeringen.
Kommer det att hända?