Språktester är en riktigt usel ide
I går föreslog regeringens medborgarskapsutredare, förre MUF-ordföranden Gunnar Strömmer, en ”språkbonus” som ska ge ett snabbspår till svenskt medborgarskap. Tanken är den samma som i Folkpartiets språktest. Genom att koppla medborgarskap till krav på språkkunskaper ska fler lära sig svenska.
I dag är kraven lika för alla, man som kvinna, ung som gammal, högutbildad som lågutbildad. För att få svenskt medborgarskap krävs främst att du bott i Sverige i fem år, eller kortare tid i vissa fall. Du ska även ha levt ”skötsamt” vilket betyder att du inte begått brott.
Fler krav
Det har länge förts en diskussion inom borgerligheten om att knyta fler krav till medborgarskapet. Förutom språk har till exempel kunskaper i samhällsliv och historia, ”svenska” värderingar och liknande diskuterats. Retoriken är inlindad och brukar formuleras i termer av att ”uppvärdera” medborgarskapet.
Kärnan är att gradera svenskhet. Med goda kunskaper i svenska språket är man lite mer svensk än utan och ska därför ha bättre villkor.
Flera problem
Jämfört med strikta kriterier, lika för alla, som vi har idag finns det flera problem med den typen av resonemang .
En äldre kvinna som varit hemmafru i hela sitt liv har betydligt sämre förutsättningar att lära sig svenska språket än en ung yrkesverksam man. Ett språkkrav eller språkbonus betyder att han som tack för den fördelen även får rösträtt, men inte hon. Är det rimligt?
Samma problem gäller alla andra typer av mer godtyckliga krav på färdigheter, kunskaper och värderingar.
Missade provet
När Liberala ungdomsförbundet, LUF, för två år sedan ställde sig bakom språktest gjorde P4 Sjuhärad en liten kupp. De lät ordföranden för LUF i Borås svara på en enkelt test. Hon fick i uppgift att ta ut satsdelar i meningen ”Olle klappar hunden”. Och misslyckades.
Det var inte så snällt, men illustrerar ett annat problem. Om medborgarskap, och därmed rösträtt, ska knytas till vissa kunskaper, ska vi ställa lägre krav på infödda svenskar? Ordföranden för LUF i Borås kunde inte heller nämna någon av Sveriges grundlagar, kan hon verkligen anförtros rösträtt?
Förslaget om ”språkbonus” läggs fram i en tid när frågor om svenskhet, integration och rasism får stort utrymme i samhällsdebatten. Det är ett inlägg i en större diskussion om hur vi ska leva tillsammans i ett nytt mångkulturellt Sverige.
Bättre utbildning
Men varför knyta frågor om språk till just medborgarskap? Om man verkligen vill att folk ska lära sig svenska, varför inte satsa på att förbättra utbildningen i svenska språket istället? Här finns mycket att göra. Eller varför inte lägga kraften på att bekämpa diskrimineringen på arbetsmarknaden? Det skulle göra stor skillnad.
Det finns en klar poäng i att hålla sig till formella kriterier som ålder och vistelsetid och inte öppna för språktest eller andra mer godtyckliga regler. Alla bör vara lika inför lagen, oavsett vilka färdigheter, kunskaper och värderingar de har. Helt enkelt eftersom alla människor har samma värde.