Malmö tur och retur
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jila Moradi kom till Sverige för 13 år sedan. Hon bytte Iran först mot Lund, sedan Malmö. Hon arbetar på ABF i Rosengård, främst med kvinnor från länder som Afghanistan, Irak och arabisktalande länder. De går igenom grundutbildning: svenska, datakunskap, samhällsämnen och, särskilt viktigt säger Jila: hälsovård. Jila började med att lära dem cykla. Ofta tränade de inomhus. Med cykeln som hjälp kan de äntligen se den stad de bor i.
Många av kvinnorna har varit bundna till Rosengård, också av sin roll som familjens sammanhållande kraft. I familjerna finns ofta sex barn, ibland elva.
– Kvinnorna måste ha självkänsla och förstå samhället för att de ska kunna stärka barnen och hjälpa dem till delaktighet, säger Jila.
ABF utbildar mer än 10 000 invandrare och har öppnat en skola för romer. 5 000 av landets 30 000 romer bor i Malmö.
– Vi vill förstås lämna över skolan helt åt romerna. Den ska vara deras, säger Conny Pettersson, ombudsman.
Charterjournalister kommer till Malmö för att beundra Möllevångstorget. Å, det är precis som i Zadie Smiths roman ”Vita tänder”, jublar de. De tänker då inte på Londons massiva segregation eller allt mer avhumaniserade flyktingpolitik, utan gläder sig åt Möllevångens färger, folkmyller och utbud av exotiska livsmedel. Kanske ser de inte övervakningskamerorna runt torget. Jag undrar om de besökt kvarteren där romer och somalier bor.
– Möjligen kan man tala om ett slags intifada, säger Conny Pettersson.
Han beskriver hur ungdomar på Rosengård kastar sten på polisfordon och brandbilar.
– De representerar myndigheterna och makten. Så ser ungdomarna det.
Motorvägen från Rosengård förlängs mot andra sorters getton, de i Vellinge och Skanör.
Här är friheten lite större, lovar ett jättelikt plakat i närheten av moderaternas mönsterkommun Vellinge. Inte en enda flykting släpps in i moderaternas paradis.
– 38 procent av Malmös befolkning har invandrarbakgrund.
Säger Conny Pettersson. Ett konstaterande, inte ett beklagande. Han och hans organisation arbetar hårt för att skapa ett civiliserat, någorlunda socialt anständigt, flerkulturellt samhälle.
– Sverige behöver en stor invandring de kommande tjugo åren för att ha tillräckligt med människor i arbetsför ålder, säger Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö.
Malmö har varit en ovanligt öppen stad där det civila samhället, som ABF, sökt skapa social gemenskap. Runt framgångarna finns ändå ett samhälleligt sönderfall, ett plågsamt slöseri med mänskliga resurser och en allvarlig exklusion. Liberaler, av alla kulörer, tror att sådant kan förändras om nyanlända satsar på eget och individen befrias från kommun, stat och bidrag.
Reepalu hotar med att Malmö ska bli en stängd stad de närmaste fem åren. Tanken skrämmer. Kanske måste han föreslå något omtumlande drastiskt och frånstötande för att Möllevången, Lindängen, Holma och det eviga Rosengård ska bli synliga.