Tymosjenko måste välja bort hämnden
Julia Tymosjenko togs emot som en rockstjärna på Självständighetstorget, Majdan, i Kiev i lördags kväll. Nyss frisläppt efter två och ett halvt år i fängelse talade hon från sin rullstol. Dramatiken var fulländad.
På Twitter lade aktivister ut bilder på hjälmar och skottsäkra västar som de för första gången på flera dagar kunde lämna hemma. Jublet visste inga gränser.
Tymosjenko sa rätt saker. Hon berömde demonstranterna och hyllade de stupade. Hon talade om en europeisk framtid för Ukraina. Hon verkade till och med har lärt sig att vara självkritisk.
Det är lätt att glömma, men förra gången Julia Tymosjenko satt vid makten blev resultatet korruption och politiskt kaos. År 2010 förlorade hon valet mot den nu i praktiken avsatte presidenten Viktor Janukovytj. Ett val som fick internationellt beröm för att det var fritt och rättvist.
Ren terror
Fyra år kan vara kort tid i politiken.
Förra veckan blev mycket blodig med 100 döda och 600 skadade. Aftonbladets utsända Wolfgang Hansson och Jerker Ivarsson bevittnade med egna ögon hur en prickskytt sköt en man i huvudet. Sådana metoder har självklart inget att göra med att hålla ordning under en demonstration, det är ren terror. En regim som förfaller till sådant saknar existensberättigande.
Vägen till helgens maktskifte är dock mer komplicerad än så.
Ukraina är ett delat land.
I öster talar man ryska och har nära band till Ryssland. I väster är man mer positiv till EU och språket är ukrainska. Detta bidrar till konflikten.
Men oavsett skillnaderna mellan öst och väst handlar konfliktens kärna om politik. Om vilket land Ukraina ska vara.
De senaste åren har vi sett en auktoritär vändning i flera länder som tidigare varit på väg mot demokrati. Ryssland är kanske det tydligaste exemplet där presidenten, och en liten klick affärsmän, styr allt mer av samhällslivet med hårdhänta metoder. Även Ukraina har varit på väg i samma riktning under president Janukovytj.
Måste samla hela landet
Den nya ledningen lovar nu att i stället anpassa landet till EU:s normer och värderingar. Det är bra. Den dag Ukraina uppfyller kriterierna för medlemskap i EU bör de även få bli medlemmar.
Men långt innan dess måste Ukraina göra upp med sin extremt polariserade politiska kultur. En ny regering måste klara att samla hela landet, från öst till väst.
I en demokrati hämnas man inte på de som förlorar.
Det återstår att se om Ukrainas nya ledare är vuxna uppgiften.